Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Den individuella utbildningsplanen: ett skäligt minimum för japanska barn med ESSENCE

Deltagare: Kanako Korenaga & Christopher Gillberg.

Bakgrund: Kōchi-prefekturen i Japan består av 34 kommuner. Situationen när det gäller undervisningsstöd för barn med funktionsnedsättningar beror på den enskilda skolans villkor och i vilken mån skolans rektor arbetar utifrån idén om inkluderande undervisning. I enlighet med idén om en individuell utbildningsplan (IEP), som finns i många europeiska länder (framförallt i Skandinavien), lanserades en särskild IEP-blankett som en del i ett FoU-projekt i Kōchi. Kōchiblanketten för individuell utbildningsplan – som har introducerats i hela prefekturen som ett obligatoriskt inslag i bemötandet av barn som behöver stöd i undervisningen – består av olika dokument och omfattar (i) huvuddokument (som inkluderar informationen i remissen), (ii) grundläggande informationsblad (namn, adress, familjehistorik, blodgrupp etc.), (iii) undersökningsdokument (testresultat på psykologiska och akademiska test, t.ex. WISC, K-ABC, Binets test etc.) och (iv) övergripande informationsblad som innehåller detaljerad information i kronologisk ordning, från födsel till nutid, och ordnad efter professionella stödkategorier (såsom undervisningsstöd, medicinskt stöd, socialt stöd, anställningsstöd). I detta FoU-projekt studeras effekterna av att använda huvuddokumentet i IEP-blanketten som utgångspunkt för “utbildningsstödkonferenser” (ESC). Vid dessa stödträffar diskuterar deltagarna stödplanens innehåll och målsättningar. Både blanketten och stödträffen är obligatoriska.

Studie: Alla barn mellan 7 och 15 år, som omfattades av den aktuella studien, bedömdes (kliniskt) vara normalbegåvade. De hade samtliga problem som diagnostiserades som hemmahörande inom ESSENCE. En “koordinator” valdes ut som nyckelperson för det enskilda barn som behövde stöd i skolan. Barnen i studien valdes med utgångspunkt i målsättningen att täcka in aspekter som övergångar och kontinuitet i det givna stödet (från förskolan till låg- och mellanstadiet, från låg- och mellanstadiet till högstadiet och från högstadiet till gymnasiet). Koordinatorn fyllde i barnets IEP-blankett och anordnade därefter en timslång stödträff (med föräldrar (ibland också barnet), rektor, lärare, assistenter, psykologer, läkare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, logopeder etc.), där innehållet och målsättningarna som formulerats i IEP-blankettens huvuddokument diskuterades. Inför stödträffen hade föräldrar och lärare fyllt i SDQ och ett formulär med 36 frågor angående medvetenheten i fråga om stöd för barnet respektive barnets behov. Vid uppföljning 6-11 månader efter stödträffen besvarade föräldrar och lärare samma frågeformulär.

Resultat: Vid uppföljning var det tydligt att medvetenheten om barnets problem hade ökat avsevärt. Ifyllandet av IEP-blanketten ledde tillsammans med stödträffen till flera positiva förändringar när det gällde medvetenhet och stöd i skolan för normalbegåvade barn med ESSENCE.

 

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2012-08-09
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?