Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Kognitiva svårigheter och beteendeproblem vid symptomatisk och icke-symptomatisk epilepsi i barndomen

Deltagare: Takatoshi Hosokawa, Naomi Mitsuda, Yuji Izumoto, Yuhei Hatakenaka, Elizabeth Fernell & Christopher Gillberg.

Bakgrund: Epilepsi och utvecklingsneurologiska tillstånd tycks tendera att samexistera med varandra i hög utsträckning. Många patienter med epilepsi utmärks av uppmärksamhets- och kommunikationsproblem, hyperaktivitet och svaga skolprestationer. Dessa problem kan vara orsakade av intellektuella funktionshinder och andra utvecklingsneurologiska tillstånd. De kan också vara kopplade till epileptiska anfall och biverkningar av epilepsimedicinering. Vi ställde oss frågan huruvida nämnda symptom hos epilepsipatienter är specifika för epilepsi eller om de snarare relaterar till det intellektuella funktionshindret.

Metod: I denna studie omfattades 43 individer som vid tidpunkten för studien var mellan två och 24 år och som hade diagnostiserats med epilepsi. De delades in i två grupper; en med idiopatisk epilepsi och en med symptomatisk epilepsi. EEG-undersökning, imaging-studier och intelligenstester genomfördes. Patienterna undersöktes också med avseende på utvecklingsneurologiska diagnoser utifrån DSM-IV-TR-kriterier. Följande frågeformulär för störningar i utvecklingen användes; Autism-Spectrum Quotient (AQ), Autism Screening Questionnaire (ASQ), The high-functioning Autism Spectrum Screening Questionnaire (ASSQ), Pervasive Developmental Disorders autism Society Japan Rating Scale (PARS), ADHD Rating Scale (ADHD-RS) och Strength and Difficulties Questionnaires (SDQ).

Resultat: Samtliga patienter med idiopatisk epilepsi hade normal IQ medan 13/23 i gruppen med symptomatisk epilepsi hade intellektuell utvecklingsstörning (IDD) och 7/23 hade en begåvning inom normalvariationens nedre del. Fem av de 43 patienterna hade fått diagnosen autismspektrumstörning (ASD) utan IDD, utan någon skillnad mellan de två epilepsiundergrupperna. Förvånansvärt nog hade inget barn med epilepsi och IDD fått ASD-diagnos. I den fullständiga gruppen hade ingen patient fått ADHD-diagnos. Gruppen med symptomatisk epilepsi hade högre poäng än den idiopatiska gruppen på ASSQ, ASQ, PARS, ADHD-RS och SDQ. Då skillnaden i IQ mellan de två grupperna var betydande antog vi att den förklarade skillnaderna i resultat på frågeformulären. Det fanns emellertid ingen signifikant korrelation mellan IQ och frågeformulärresultat. Ouppmärksamhet/hyperaktivitet var extremt vanligt enligt frågeformulären, inte minst mot bakgrund av att ingen hade fått ADHD-diagnos.

Slutsats: Resultaten ser ut att indikera att IDD nästan är universalt förekommande vid symptomatisk epilepsi men sällsynt vid idiopatiska fall av epilepsi. Diagnosen ADHD ställs mycket sällan vid epilepsi, även då typiska symptom på ADHD föreligger. ASD och ADHD är sannolikt underdiagnostiserade hos unga japaner med epilepsi.
 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2013-01-13
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?