Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Språk- och kommunikationsstörningar i tidiga år - Hur relaterar de till autism och ESSENCE?

Deltagare: Carmela Miniscalco, Björn Kadesjö & Christopher Gillberg.

Bakgrund: Sen språkutveckling kan vara en riskmarkör för neuropsykiatriska störningar såsom autismspektrumstörning i tidig skolålder. I Göteborg screenas sedan 2009 omkring 6000 barn i åldern 2,5-3 år varje år på sin Barnavårdscentral (BVC) för språkstörning och autismspektrumstörning. Om barnen enbart har utfall i språkscreeningen remitteras de till Logopedimottagning barn och ungdom. Barnen med misstänkt autismspektrumstörning remitteras till Enheten för barnneuropsykiatri DSBUS/BNK för neuropsykiatrisk utredning och utreds där av ett multidisciplinärt team (logoped, psykolog, läkare och specialpedagog). Av de c:a 5-6 % av alla 2,5 åringar som identifieras via screeningen har c:a 4-5 % (~240-300 barn) en språkstörning och 1 % (~ 60 barn) har en autismspektrumstörning (ASD), enligt vad som är känt från tidigare studier om förekomsten av de två tillstånden.

I många fall förekommer överlappning mellan de två (inklusive överlappning av andra symptom och störningar inom ESSENCE).

Metod: Barn som före 3 års ålder, utifrån BVC:s språk- och kommunikationsscreening, misstänktes ha en autismspektrumstörning följdes under förskoleåren vid identifiering vid 2,5 års ålder (T1), 2 år senare (T2) och i tidig skolålder (T3). Projektets övergripande syfte var att beskriva språklig och kommunikativ utveckling och funktion hos dessa tidigt identifierade barn och att utvärdera och utveckla undersökningsmetoder och rutiner som lämpar sig för kvantifiering av språkliga och kommunikativa funktioner hos dessa grupper.

Resultat: Totalt 129 barn med misstänkt autismspektrumstörning inkluderades i projektet år 2009-11 och har följts upp. Den överväldigande majoriteten (n=100) av dessa har efter multidisciplinär undersökning på den barnneuropsykiatriska kliniken fått diagnosen autismspektrumstörning.

96 av dessa barn deltog i en ny multidisciplinär undersökning 2 år senare. Den visade att 93 % av alla barn med ASD vid T1 hade kvar sin ASD-diagnos vid T2. Fyrtio procent av barnen som screenat positivt för ASD på BVC, men som inte fick någon ASD-diagnos efter den första utredningen, uppfyllde en ASD-diagnos vid 2-årsuppföljningen. De barn som hade symptom och störningar inom ESSENCE utan ASD vid T1 hade fortfarande kvarstående ESSENCE-svårigheter vid T2, t ex med språk, uppmärksamhet, beteende.

Vid T2 hade de 97 barn (både de med ASD och de med ESSENCE) som deltog i logopedbedömningen en språkförståelse som låg betydligt under nivån för typiskt utvecklade barn och de uppvisade även fonologiska svårigheter/uttalssvårigheter. De barn som enbart fick autismdiagnos hade lägre resultat på såväl ickeverbal begåvning som språklig och fonologisk förmåga. Nästan 40 % av barnen med autismdiagnos uppfyllde också kriterier för språkstörning. En lika stor andel hade generella svårigheter, d.v.s. en nedsättning av både språklig och ickeverbal förmåga, och knappt 20 % av barnen hade autism utan vare sig språkliga eller ickespråkliga svårigheter. Barnen med både autism och språkstörning hade även tydliga fonologiska svårigheter/uttalssvårigheter som särskilde dem från barnen med autism utan språkliga och ickespråkliga svårigheter.

Efter T2-uppföljningen intervjuades föräldrar till 11 barn som diagnostiserats med ASD 2 år tidigare. En kvalitativ design, en fenomenologisk hermeneutisk metod användes. Föräldrarna intervjuades om sina erfarenheter av den neuropsykiatriska diagnostiska processen, dvs. om tiden före identifiering på BVC, tiden under utredningen på den neuropsykiatriska kliniken och tiden efter diagnos. Essensen av det som framkom var att föräldrarna ”förhandlade om mer kunskap” kring sitt barn och tre kärnteman identifierades; (1) att söka kunskap kring sitt barn, (2) att lita på och utmana experter, och (3) att föräldrarna via diagnosen fått ytterligare förståelse för sitt barn men samtidigt lämnades ensamma. Föräldrarna förväntade sig att stödinsatser skulle starta direkt efter diagnos men kände att de var tvungna att kämpa för att få de resurser deras barn behövde. Efter utredningen, beskrev de att de kände sig mer styrkta men fortfarande lämnades ensamma. Även om de fick nyttig och viktig information om sitt barn, lämnades de att hantera situationen på egen hand. Studien pekar på nödvändigheten av att utveckla rutiner för att stödja föräldrar under och efter den diagnostiska processen. Rekommenderade åtgärder omfattar utveckling av; en checklista som beskriver relevanta kontakter; inrättande av en koordinator som ansvarar för varje barn; att dela upp sammanfattningen på kliniken i två delar; att göra mer än ett besök på förskolan; och att ge en föräldrautbildning på kliniken.

En tredje uppföljning (T3) har nyligen avslutats. 83av de 97 barn som deltog i T2 har blivit logopedbedömda vid 7-8 års ålder. Fokus för denna uppföljning är barnens språk-, kommunikation- samt läsförmåga. För närvarande pågår databearbetning och analys av testresultat.

Artiklar:

2016
Carlsson, E., Miniscalco, C., Kadesjö, B., & Laakso, K. (2016). Negotiating knowledge: parents’ experience of the neuropsychiatric diagnostic process for children with autism. International Journal of Language & Communication Disorders. [e-pub ahead of print]

Kantzer, A-K., Hagberg, B., Spjut Jansson, B., Fernell, E., Gillberg, C., & Miniscalco, C. (2016). Young children who screen positive for autism: stability, change and "comorbidity" over two years. Research in Developmental Disabilities (revised manuscript submitted)

Miniscalco, C., Åsberg Johnels, J., Reinholdson, A-C., Gillberg, C. & Frazier Norbury, C. (2016). Parsing the heterogeneity in language ability in young children with autism. (manuscript in preparation)
Reinholdson, A-C. Speech Sound Disorder in children screened positive for Autism Spectrum Disorder:Associations with language level. (Masteruppsats i logopedi, Göteborg universitet, 2016)

2014
Miniscalco, C., Rudling, M., Råstam, M., Gillberg, C. & Johnels, J.A. (2014). Imitation (rather than core language) predicts pragmatic development in young children with ASD: a preliminary longitudinal study using CDI parental reports. International journal of language & communication disorders, 49, 369-375.

Johnels, J.A., & Miniscalco, C. (2014). Excellent word-reading ability in the context of an autism spectrum disorder: A case study of a Swedish-speaking 7-year-old boy. Journal of Cognitive Education & Psychology, 13, 88.

Johnels, J.A., Gillberg, C., Falck-Ytter, T., & Miniscalco, C. (2014). Face viewing patterns in young children with autism spectrum disorders: Speaking up for a role of language comprehension. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, (Epub ahead of print).

Cederlund, M., Miniscalco, C., & Gillberg, C. (2014). Pre-schoolchildren with autism spectrum disorders are rarely macrocephalic: a population study: a population study. Research in Developmental Disabilities, 35, 992-998.

2013
Kantzer, A.K., Fernell, E., Gillberg, C., & Miniscalco, C. (2013). Autism in community pre-schoolers: developmental profiles. Research in Developmental Disabilities, 34, 2900-2908.

2012
Miniscalco, C., Fränberg, J., Schachinger-Lorentzon, U., & Gillberg, C. (2012). Meaning what you say? Comprehension and word production skills in young children with autism. Research in Autism Spectrum Disorders, 6, 204-211.

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2016-04-04
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?