Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

ADHD: diagnostisk validitet hos Qb-testet

Deltagare: Nicklas Hult, Josefin Kadesjö, Björn Kadesjö, Christopher Gillberg, Eva Billstedt

Under de senaste åren har ett flertal datoriserade uppmärksamhetstest utvecklats. Syftet är att resultaten från dessa test ska kunna användas som underlag vid neuropsykiatriska utredningar relaterade till uppmärksamhet, såsom ADHD. Dessa test beskrivs ofta som objektiva test av uppmärksamhetsfunktioner. Syftet med vår studie var att undersöka validiteten av ett av dessa test, QbTest. QbTest-resultatet sammanfattas i 3 parametrar, uppmärksamhet, impulsivitet samt, till skillnad från övriga datoriserade uppmärksamhetstest, motorisk aktivitet. Tolkningen baseras på Q-poäng (likande Z-poäng). QbTest erhåller normdata baserat på ålder och kön.

I studien ingick 182 barn (medelålder drygt 10 år), 124 barn med ADHD och 58 barn utan ADHD men med annan psykiatrisk/neuropsykiatrisk problematik. Samtliga barn hade utretts av ett multidisciplinärt team utifrån rekommenderad utredningsprocedur. Flertalet andra studier exkluderar studiedeltagare med samsjuklighet men eftersom det sällan återspeglar den kliniska verkligheten beslöt vi alltså att inkludera en klinisk icke-ADHD grupp.

Vi fann att det statistiska måttet positivt prediktivt värde (PPV) på de 3 parametrarna varierade från 76% till 86% samt att negativt prediktivt värde (NPV) varierade från 37% till 50%. Med andra ord, sannolikheten att de som hade ett positivt testresultat (QbTest-resultatet talade för ADHD) också hade ADHD efter utredning var 76% till 86% (beroende på vilken kardinalparameter som analyserades) och sannolikheten att det negativa testresultatet (ett QbTest-resultat som inte talade för ADHD ) också stämde in på den kliniska bedömningen var 37% till 50%.

När vi jämförde QbTest-resultatet för ADHD-gruppen med den kliniska icke-ADHD-gruppens resultat fann vi skillnader mellan grupperna i fråga om uppmärksamhet och aktivitet (ADHD-gruppen var mer ouppmärksam och aktiv) men ingen skillnad mellan grupperna ifråga om impulsivitet.

Vår slutsats av studien är diagnosen ADHD inte enbart kan baseras på ett resultat från QbTest utan den kliniska värderingen (i vilken Qbtest kan ingå i underlaget) är det avgörande för diagnosställande.

Artiklar:

2015
Hult, N., Kadesjö, J., Kadesjö, B., Gillberg, C., & Billstedt, E. (2015). ADHD and the QbTest: Diagnostic Validity of QbTest. Journal of Attention Disorders, (Epub ahead of print).

 


 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2017-08-29
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?