Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Autism och ADHD hos barn med cerebral pares

Bild: Ahturner/Shutterstock.com

Bild: Josefin Bergenholtz

Den här månaden träffar vi Magnus Påhlman som är barnläkare och barnneurolog på Regionhabiliteringen Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och doktorand på Gillbergcentrum. Han forskar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, främst autism och ADHD, hos barn med cerebral pares.

Berätta om bakgrunden till din forskning.

Jag har under många år arbetat med barn med rörelsehinder, främst barn med cerebral pares. Till Regionhabiliteringen kommer barn med cerebral pares för utredning, behandling och träning. De har ofta andra funktionsnedsättningar än själva rörelsehindret och ibland är faktiskt ett svårt rörelsehinder inte det som mest begränsar barnet i sin vardag. Varje barn måste få sina olika funktioner och funktionsnedsättningar kartlagda så att rätt hjälp kan ges på rätt sätt.

Vad innebär egentligen cerebral pares?

Cerebral pares, förkortat CP, är samlingsnamnet på rörelsehinder som orsakats av en hjärnskada innan 2 års ålder. Det finns olika orsaker till CP och graden av rörelsehinder varierar från de som har nästan normal funktion till de som har en mycket svår funktionsnedsättning. CP är en klinisk diagnos och den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn, och drabbar ungefär 2 per 1000. Ofta förekommer också andra nedsättningar, till exempel av syn, hörsel, kommunikation och intellektuell förmåga, samt epilepsi.

Vad är det du studerar i din forskning?

Jag undersöker hur vanligt det är med autism och ADHD, men även andra funktionsnedsättningar vid CP. Det finns ett register för Västsverige med de personer som har CP och är födda från 1950-talet och framåt. Detta ger fantastiska möjligheter att göra populationsbaserade studier av CP, och är grunden för mitt forskningsprojekt.
Vi studerar vilka funktionsnedsättningar barnen har när de är i skolåldern (från 10 års ålder) och kan jämföra med hur det var i tidigare studier när de var i förskoleåldern (4–7 år). Samtidigt har vi bett alla föräldrar att fylla i omfattande screeningformulär för att aktivt leta efter tecken till autism och ADHD.

Hur vanligt är det med andra funktionsnedsättningar vid CP?

Vi fann att i skolåldern hade tre fjärdedelar av barnen någon annan diagnostiserad funktionsnedsättning. Vanligast var det med intellektuell funktionsnedsättning och talsvårigheter som vardera fanns hos drygt hälften av barnen, samt epilepsi hos fyra av tio barn. Det var vanligt att samma barn hade flera funktionsnedsättningar. Risken för andra funktionsnedsättningar ökade också ju svårare rörelsehindret var.

Hur vanligt är det specifikt med autism och ADHD vid CP?

När barnen var i förskoleåldern hade 6% diagnostiserats med ADHD och 9% med autism. Förekomsten hade till skolåldern ökat så att 21% hade diagnostiserad ADHD och 18% diagnostiserad autism, alltså fyra respektive tio gånger vanligare än i hela befolkningen. Mönstret var att det var vanligast med autism och/eller ADHD vid lindriga rörelsehinder, vilket är tvärtemot intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi som ökade ju svårare rörelsehindret var. Både intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi är ju i andra studier starkt associerade med autism, vilket gör det svårt att förstå mönstret i vårt resultat. Kanske är autism och ADHD trots hög förekomst ändå underdiagnostiserat vid CP.

Är det därför du talar om diagnostiserad autism och diagnostiserad ADHD?

Ja, utifrån min erfarenhet vet jag att det kan vara svårt att diagnostisera autism och ADHD hos barn med andra funktionsnedsättningar. Det kan också finnas en risk att man förklarar barns avvikande beteenden utifrån rörelsehindret eller andra redan diagnostiserade svårigheter.
Vi ville därför aktivt ta reda på hur vanligt det är med tecken på autism och/eller ADHD i vår populationsbaserade grupp barn med CP och bad föräldrar till alla barn i gruppen att fylla i ett frågeformulär med flera screeninginstrument, riktade till barn utan såväl som med intellektuell funktionsnedsättning. Responsen blev god; vi fick svar från föräldrarna till 88% av de 264 barnen med CP.

Vilka resultat fann ni i screeningen för autism och ADHD?

Att det var ungefär dubbelt så vanligt med positiv screening som diagnostiserad autism respektive ADHD. Autism misstänktes hos 35% av de screenade barnen (jämfört med diagnos hos 18%) och ADHD misstänktes hos 50% (jämfört med diagnos hos 21%). Det var en stor andel som screenade positivt för både autism och ADHD, och totalt sågs misstanke om autism och/eller ADHD hos 56% av barnen. På screeningen såg vi ett annat mönster än för redan ställda diagnoser. Här fanns det ett samband med misstanke om såväl autism som ADHD vid ökande grad av intellektuell funktionsnedsättning och det fanns också ett samband med epilepsi.

Hur går ni vidare med dessa resultat?

Vi har tagit kontakt med föräldrar till de barn där screeningen inte ”stämde överens” med redan ställda diagnoser och har bett att få träffa dem för vidare utredning. Då vill vi undersöka om barnen har så stora svårigheter att kriterier för autismdiagnos och/eller ADHD-diagnos uppfylls. Detta är vad vi håller på med nu.

Vilken betydelse kan detta få?

Jag tror att det är viktigt för barnen, och familjerna, att alla funktionsnedsättningar beskrivs, och diagnoser ställs där kriterier uppfylls, och att detta görs tidigt i livet. Förståelse för barnens svårigheter gör att rätt stöd kan ges i rätt tid av omgivningen, och risken minskar för felriktade insatser. För barnen kan det förhoppningsvis leda till en bättre funktionsnivå̊ och hälsa med möjlighet till större delaktighet i samhället senare i livet. För föräldrarna kan tidig start av adekvata insatser förhoppningsvis minska egen oro och underlätta hur barnens ibland svåra beteendeproblem skall bemötas. På samhällsnivå̊ är det också viktigt att förstå̊ omfattningen av neuropsykiatriska svårigheter vid CP så att olika stödfunktioner såsom exempelvis Habiliteringen kan planera sin verksamhet för att bäst möta behovet.När vi talar om olika avvikelser i utvecklingen är det sällan ”antingen eller” utan ofta ”både och”. Det är ju det vi beskriver med begreppet ESSENCE (Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations).
 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2019-03-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?