Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Språkliga svårigheter och autism

I denna upplaga av Forskarhörnan diskuterar Lisen Kjellmer och Fritjof Norrelgen sin forskning kring språksvårigheter och autism. Lisen Kjellmer arbetar som universitetslektor vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, och har arbetat kliniskt med barn med språksvårigheter i 20 år. Fritjof Norrelgen arbetar som logoped vid Karolinska Universitetssjukhuset och har mångårig erfarenhet av utredningar av barn med neuropsykiatriska tillstånd. Båda är affilierade med GNC.

Vad kan man säga om relationen mellan språkliga svårigheter och autism?

  •  I våra studier har vi funnit att variationen i språklig förmåga hos barn med autism är stor. Språkliga svårigheter är mycket vanligt och dessa varierar både i grad och i typ. Våra studier, som alla är delstudier inom ett större forskningsprojekt, har utgått från olika undergrupper till en representativ grupp om 208 barn som fått en autism (”autism spectrum disorder”)-diagnos tidigt i livet och som har följts longitudinellt. Vid den första undersökningen var barnen i gruppen 2-4,5 år gamla. Vi fann då att en klar majoritet av barnen hade tydliga begränsningar i expressivt ordförråd (d.v.s. antal ord som de uttryckte) och att nivån var starkt kopplad till kognitiv funktionsnivå. Många hade också en för åldern begränsad ordförståelse.

 

  •  Efter två år, när barnen var 4-6,5 år gamla, genomfördes en uppföljning. Språkproblem visade sig vara det vanligaste ”tilläggsproblemet” vid autism. Vid uppföljningen undersökte vi logopeder i projektet språket mer i detalj hos de barn som inte hade en intellektuell funktionsnedsättning. Drygt 80 % av dessa barn uppvisade språkliga svårigheter i varierande grad.

 

Hur kan språkliga svårigheter komma till uttryck hos barn med autism utan intellektuell funktionsnedsättning? Kan ni berätta lite om (och kanske ge exempel på) olika typer av språksvårigheter såsom svårigheter med språkförståelse, uttrycksförmåga och fonologi?

  • Många barn med autism utan intellektuell funktionsnedsättning har stora språkliga svårigheter som liknar dem vi ser hos barn som har fått diagnosen språkstörning. Alla barnen med autism utan intellektuell funktionsnedsättning som vi träffade vid uppföljningen uttryckte sig med talat språk och pratade i meningar. Vi fann att nästan hälften hade svårigheter med språkförståelse och uttrycksförmåga i kombination. Ytterligare en fjärdedel hade svårigheter med uttrycksförmåga men inte med språkförståelse och omvänt så hade en tiondel begränsningar i språkförståelse men inte uttrycksförmåga. Utöver dessa svårigheter fann vi att av hela denna undergrupp hade ca 40 % fonologiska svårigheter, som i studien definierades som uttalsproblem och/eller problem med fonologisk bearbetning (d.v.s. att lagra och plocka fram sekvenser av språkljud). I barnens vardag kan dessa olika typer av svårigheter visa sig som problem med att förstå och minnas muntliga instruktioner, att uttrycka sig och få fram det man vill ha sagt och att hänga med i lek och samtal. Bara hos vart sjätte barn fann vi inga språkliga svårigheter.

 

Vilka konsekvenser kan sådana svårigheter ha (för kunskapande och relationer t.ex.)?

  • Vi har inte undersökt detta i våra studier men helt klart är att det får stora konsekvenser, vilket stöds av forskning om barn som har diagnosen språkstörning. T.ex. bygger alla relationer på någon form av kommunikation, så att ha språkliga och andra kommunikativa svårigheter innebär förstås att möjligheterna att utveckla relationer påverkas negativt. Även inlärning bygger ju till mycket stor del på språkliga funktioner. Man kan beskriva det som att språket är verktyget för att kunna utveckla förståelse av begrepp, förmågan att kunna föra logiska resonemang och att förstå och kunna uttrycka sig både muntligt och skriftligt. Så även inlärningsmässigt medför nedsättningar i språkliga funktioner negativa konsekvenser.

 

  •  Extra sårbart blir det för barnen i mötet med förskolans och – kanske framför allt – skolans språkliga och kommunikativa krav. Sannolikt gäller det särskilt för barn med autism utan intellektuell funktionsnedsättning som under skolåren ska följa grundskolans läroplan och oftast går i “standardklasser”. Det är viktigt att förstå att den typ av språkliga svårigheter vi fann hos barnen utan intellektuell funktionsnedsättning ofta inte “hörs” i vardagsprat i skolåldern, men för de flesta finns dock svårigheterna kvar på ett eller annat sätt och påverkar både “kunskapande” och “vänskapande”.

 

Ni har bland annat tittat på vilka faktorer som spelar roll för språkutveckling hos barn med autism, t.ex. vilken roll ålder, kognitiv förmåga, graden av autistiska symptom spelar. Vad kom ni fram till i dessa studier?

  • Som vi beskrev nyss fann vi att kognitiv funktionsnivå spelade en stor roll för utveckling av språk. När vi i samma studie, då barnen var 2-4,5 år gamla, undersökte hur graden av autistiska symptom var kopplad till verbalt språk (ordförståelse, expressivt ordförråd, förståelse för enkla vardagsfraser och språklig användning) visade det sig att den kopplingen var mycket svag. För utveckling av icke-verbal kommunikation, t.ex. användning av gester, så fann vi ett något starkare samband med autistiska symptom.

 

  • När barnen var 4-6 år undersökte vi språkförståelse (förståelse för muntliga instruktioner) hos dem som inte hade en intellektuell funktionsnedsättning och i den gruppen fann vi en betydligt svagare koppling till kognitiv funktionsnivå men däremot en koppling till typen av autism-diagnos. Barnen med Aspergers syndrom och de som hade autistiska drag (d.v.s. inte längre helt uppfyllde kriterier för diagnos) presterade inom genomsnittsområdet medan barnen med autism (autistiskt syndrom) eller autismliknande tillstånd presterade i den lägre delen av genomsnittsområdet. Ett viktigt fynd var att drygt 50 % av alla barn i gruppen presterade under genomsnittsområdet, d.v.s. på en nivå som indikerar svårigheter med språkförståelse. Intressant var också att i gruppen barn med Aspergers syndrom, som enligt diagnoskriterierna inte ska ha haft en försenad språkutveckling, presterade drygt 40 % under genomsnittsområdet. Ett annat viktigt fynd kring kognition och språk var att när vi undersökte vilka barn i hela autism-gruppen som inte utvecklat talat språk alls eller endast uttryckte sig med enstaka ord vid 4-6 års ålder, vilket var 25 % av hela gruppen, så fann vi att av de barnen hade samtliga en intellektuell funktionsnedsättning.

 

  • Om man hårdrar det kan man utifrån våra fynd säga att relationen mellan autistiska symptom och språkliga svårigheter är svag vid intellektuell funktionsnedsättning, då kognitiv nivå spelar en mycket större roll än autism-symptom, och att det hos dem utan intellektuell funktionsnedsättning finns en tydligare koppling till autism-diagnos (och därmed indirekt till autistiska symptom) men en svagare relation till kognitiv nivå. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det finns en stor heterogenitet i gruppen som helhet.

 

Vad innebär det att någon har en språkstörning jämfört med att någon har en språklig sårbarhet (vad läggs i respektive begrepp)? Finns en relation mellan autism och språkstörning och hur ser den i så fall ut?

  • Språkstörning är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär att ett barn inte utvecklar sin språkliga förmåga som förväntat i jämförelse med jämnåriga. Det är en komplex och mångfacetterad funktionsnedsättning som kan ha inverkan på språkförståelse och/eller uttrycksförmåga avseende en eller flera språkliga domäner såsom semantik (ordförråd och begrepp), grammatik (ordböjningar och meningsbyggnad), fonologi (språkljudssystemet) och pragmatik (situationsanpassad användning av språket i socialt samspel). För att ställa diagnosen språkstörning ska det också finnas en påverkan på funktioner i det dagliga livet.

 

  • Svårigheterna vid språkstörning är ofta mest märkbara i förskoleåldern men för en majoritet kvarstår de under skolåren och upp i vuxen ålder. Svårigheterna ändrar karaktär över tid och är dessutom inte statiska utan varierar beroende på sammanhanget. Det innebär att det oftare blir bekymmersamt i situationer/aktiviteter med ökade språkliga krav och samtidigt kan språket fungera bra i andra sammanhang.

 

  • Begreppet “språklig sårbarhet” kan snarast ses som en pedagogisk förståelse av olika typer av språksvårigheter eller språklig osäkerhet (Bruce, Ivarsson, Svensson och Sventelius, 2016: Språklig sårbarhet i förskola och skola). Det kan t.ex. handla om diagnosen språkstörning men också om språkliga svårigheter som inte är så stora att diagnosen språkstörning uppfylls eller att svenska ännu inte helt behärskas vid andraspråksinlärning. Med begreppet språklig sårbarhet vill man förflytta fokus och ansvar från individen till pedagogiken och den pedagogiska lärmiljön. Språklig sårbarhet uppstår i relationen mellan barnets individuella språkliga förutsättningar och den pedagogiska miljön och blir till ett “problem” endast när pedagogiken och den pedagogiska lärmiljön inte förmår möta och matcha barnets förutsättningar.

 

  • Som våra och tidigare studier visar har majoriteten av barn med autism någon grad och typ av språkliga svårigheter och att dessa för många ter sig precis som de svårigheter som ses hos barn med diagnosen språkstörning. En språkstörningsdiagnos har dock i princip inte kunnat sättas samtidigt som en autism-diagnos eller  diagnosen diagnosen intellektuell funktionsnedsättning enligt diagnossystemen ICD-10 och DSM-4. I praktiken kan det för vissa barn ha skett ändå men hittills inte regelmässigt. Detta kommer sannolikt att förändras snart baserat på de senare årens forskning, nya DSM-5, ”ESSENCE-tänket” med överlappande svårigheter och på det arbete om riktlinjer för språkstörning som sker både internationellt och nationellt. Flera forskare har de senaste åren föreslagit att ett bredare perspektiv är nödvändigt för att få en fördjupad förståelse för neurologiska utvecklingsavvikelser såsom vid autism, ADHD och språkstörning (se t.ex. Gillberg, 2010: ESSENCE; Nigg, 2016: Where Do Epigenetics and Developmental Origins Take the Field of Developmental Psychopathology?).

 

  •  Oavsett om ett barn med autism också har diagnosen språkstörning eller inte är det viktigt att uppmärksamma att barnet med stor sannolikhet befinner sig i ”språklig sårbarhet”.

 

Vilka implikationer har era resultat när det gäller utredning och insatser till barn där det finns misstanke om autismspektrumtillstånd?

  • Våra resultat och många andra studier pekar på vikten av en bred utredning så att barnets behov av insatser blir tydligt belysta från början. Vi vill lyfta fram att en detaljerad kartläggning och bedömning av barnets språkliga och kommunikativa förmåga är viktig. I studien där vi undersökte språkförmågan hos barnen med autism utan intellektuell funktionsnedsättning fann vi att sambanden mellan resultaten på de flesta av språktesterna och verbal (språklig) IQ mätt med IQ-test var svaga. Det innebär att ett barn kan få bra resultat på det test psykologen genomför men ändå ha språkliga svårigheter, t o m av den grad att det motsvarar en språkstörningsdiagnos. Logopeder är därför viktiga vid neuropsykiatriska utredningar och borde ingå i utredningsteamen. Eftersom språksvårigheter ändrar karaktär över tid skulle också uppföljningar behövas under skolåren. Våra resultat pekar vidare på att många barn med autism behöver stödjande och utvecklande insatser för språk och kommunikation, t.ex. insatser av logoped liksom olika anpassningar och stödinsatser i förskola och skola.

 

Hur kan vi bli bättre på att tillmötesgå behoven och främja utvecklingen och livskvalitet hos barn med autism och språklig sårbarhet? Vilket stöd är det som behövs och hur kan vi bli bättre på att ge detta stöd?

  • Här saknas fortfarande mycket kunskap. Samtidigt vet vi redan en hel del och den kunskapen skulle behöva spridas mer. En viktig aspekt tror vi är att belysa att barn med autism ofta har språkliga svårigheter, i många fall av samma typ och grad som vid språkstörning. Framför allt vill vi lyfta fram att det i stor utsträckning gäller för barn med autism som inte har intellektuell funktionsnedsättning, vilket utifrån vår erfarenhet inte är allmänt känt.

 

  • Eftersom språksvårigheterna ofta inte “hörs” när barnet blir lite äldre eller är “tysta” (vid språkförståelsesvårigheter) kan de misstolkas, förbli oupptäckta eller så tror man att de har “vuxit bort”. Den språkliga sårbarheten kan istället ta sig andra uttryck, t.ex. att barnet missuppfattar eller missförstår vad som sägs, lätt tappar koncentrationen och verkar ouppmärksam, ofta hamnar i konflikter eller uppfattas som blyg (föreläsning Barbro Bruce, 2015). Man kanske då försöker förklara alla svårigheter med autismen och missar språksvårigheterna, särskilt om barnet förefaller mycket verbalt.

 

  •  Att kartlägga barnets språk, identifiera svårigheter/sårbarheter samt förstå vad de innebär och vilka konsekvenser de har för inlärning och livskvalitet menar vi därför är mycket viktigt, särskilt för skolbarn med autism. Att identifiera språkliga och kommunikativa styrkor hos barnet och situationer där språket fungerar bra är minst lika viktigt. Internationella studier har visat att många lärare har begränsad kunskap om språkstörning och språkliga svårigheter.

 

  •  Språkstörning är fortfarande en relativt okänd diagnos. Den nämns sällan när det pratas eller skrivs om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) trots att den är en sådan och trots att förekomsten av språkstörning utan andra samtidiga svårigheter beräknas till ca 6-8%. Att språkstörning/språkliga svårigheter dessutom är mycket vanligt förekommande vid autism och ADHD, som vår och andras forskning visar, synliggörs sällan i samhället, t.ex. i den information om NPF som finns tillgänglig på nätet och där behövs en förändring.

 

  • En mycket viktig förutsättning för att främja utveckling, lärande och livskvalitet hos barn med autism tror vi därför är att öka kunskapen om språkstörning, språkliga svårigheter och språklig sårbarhet generellt liksom i relation till autism och andra NPF. Utöver ökad kunskap och förståelse utan behövs också olika insatser. Det kan handla om att få olika logopedinsatser, t.ex. olika typer av AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) eller språkträning, samt olika anpassningar och stödinsatser i förskola och skola. Utifrån tanken om språklig sårbarhet är en lärmiljö som är språkligt och kommunikativt tillgänglig samt pedagogik som stödjer och utvecklar barnets språk och kommunikation i förskola och skola av avgörande betydelse. Vi tror att ett ökat samarbete mellan logopeder och pedagoger, t.ex. genom fler logopeder i elevhälsan, skulle vara oerhört värdefullt för att möta den utmaningen. För att i praktiken kunna implementera allt detta krävs inte minst också förändrade förutsättningar på organisatorisk och samhällelig nivå.

 

Av Nanna Gillberg

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2017-06-08
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?