Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Neurofysiologiska markörer vid autism -- en MEG-studie

 

I denna upplaga av forskarhörnan träffar vi Darko Sarovic för ett samtal kring hans forskningsintressen och doktorandprojekt. Darko är läkare och doktorand vid Gillbergcentrum och ansvarig för projektet ”neurofysiologiska markörer vid autism – en MEG-studie”. Han är forsknings-AT-läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och har tidigare arbetat på akutavdelning samt neuropsykiatrisk enhet inom barnpsykiatri.

Hur skulle du beskriva ditt forskningsintresse?

  • Jag har ett brett teoretiskt intresse där jag redan under studietiden fick upp ögonen för mänskligt beteende och dess biologiska bakgrund. Beteende är abstrakt och man behöver en bred kunskapsgrund för att förstå sig på psykiatriska tillstånd och deras nyanser och överlappningar. Jämfört med andra medicinska grenar är det också relativt outforskat. Den första studie jag genomförde innefattade modersdeprivation hos möss. Den visade på stora morfologiska skillnader i olika delar av hjärnan vid sådan stress i tidig ålder. Detta blev språngbrädan som fick mig intresserad av barnpsykologi och -psykiatri; hur interaktionen mellan arv och miljö påverkar hjärnans utveckling och struktur och hur detta relaterar till beteende, både i hälsa och i sjukdom.

 

Vilka frågor intresserar dig?

  • Mitt specialintresse är psykiatrisk radiologi, vilket mitt doktorandprojekt också handlar om. Jag är optimistisk när det gäller vad framtiden har att erbjuda i fråga om förbättrad diagnostik och forskning rörande biologin bakom psykiatriska tillstånd. Sådana framsteg kan snabba på den diagnostiska säkerheten och, genom förbättrad kunskap om psykiatriska biologiska bakgrunder, bidra till minskad stigmatisering av denna patientgrupp.

 

Vad handlar ditt doktorandprojekt om? Varför är denna forskning viktig?

  • Det är en studie där vi undersöker patienter och kontroller av båda könen med hjälp av magnetencefalografi (MEG). Detta gör vi både för att förstå vad som biologiskt händer i hjärnan hos personer med autismspektrumtillstånd (ASD) som inte sker hos kontrollerna, och för att hitta biomarkörer som är specifika för ASD. Genom att hitta biomarkörer som är specifika för ASD kan man förbättra diagnostiken. Det utvecklas ständigt nya terapeutiska behandlingsmetoder och man kan tänka sig att det för vissa subgrupper av ASD även kommer att utvecklas effektiva farmakologiska behandlingsmöjligheter. För att undersöka hur framgångsrika dessa är behöver man någonting att mäta före och efter behandling. I dagsläget används främst den kliniska bilden och frågeformulär, där den första är svår att följa upp om man byter vårdgivare och den andra har låg träffsäkerhet på grund av subjektivitet. Genom att utveckla sjukdomsmarkörer grundade i kroppens biologi försöker man ta ett steg mot att få objektiva utvärderingsmetoder av dessa terapier.

 

Vad är det ni undersöker i studien? Vilka frågor vill ni ha svar på?

  • En av sakerna vi undersöker är hur patienter med ASD analyserar ansikten. Mer specifikt tittar vi på vilka delar av hjärnan som aktiveras och hur de kommunicerar. Under experimentet visar vi även ansikten med olika ansiktsuttryck, bland annat för att undersöka om den bristande sociala kommunikationen härrör från sättet att analysera kroppsspråk, i detta fall ansiktsuttryck.
  • En annan sak vi undersöker är oscillationsmönster. När hjärnceller kommunicerar skickas signaler fram och tillbaka mellan olika delar av hjärnan och detta kan registreras som oscillationer i det magnetiska fältet. Mer specifikt tittar vi på gammaoscillationer (25-100Hz) och hur de skiljer sig mellan patient- och kontrollgrupper. Det finns studier som visar på att gammaoscillationer är ett mått på förhållandet mellan excitation och inhibering på hjärncell-nivå, och andra studier har visat att personer med ASD har en bristande inhibering och/eller förstärkt excitation.


Vad är MEG och varför använder ni denna metod?

  • I klinisk forskning används bland annat funktionell magnetresonanstomografi (fMRT) och elektroencefalografi (EEG). Medan fMRT är relativt bra på att specificera var i hjärnan en viss aktivitet sker (god spatial resolution), är den desto sämre på att visa hur de olika delarna kommunicerar då man endast kan upptäcka något liknande en genomsnittlig aktivitet i en viss hjärndel över en eller ett par sekunder. EEG däremot kan särskilja hjärncellers aktivitet i realtid (god temporal resolution) och är därför mycket bättre om man inte bara vill ha reda på var i hjärnan en viss aktivitet sker utan även hur de olika hjärndelarna kommunicerar. Tyvärr har dock EEG svårt att avgränsa exakt var i hjärnan aktiviteten sker, utan aktivitetens ursprung ringas istället in till ett område på ett par centimeter.
  • MEG är en något nyare metod som, liksom EEG, har potential att avgränsa hjärncellers aktivitet i realtid men också till ett litet område. Det vill säga, MEG har både god temporal och spatial resolution. Då metoden fortfarande är under utveckling och dyrare än andra hjärnavbildningsmetoder har den fortfarande inte fått mycket spridning annat än som forskningsmetod, men det är en väldigt kraftfull metod för att undersöka hjärnan och hur den fungerar.


Hur har ditt kliniska arbete påverkat dig som forskare?

  • När man forskar inom ett kliniskt ämne, som psykiatri, är det kliniska arbetet oundvikligt. Å ena sidan får man som patientnära forskare en inblick i de behov som patienten har, vare sig det rör sig om terapeutiska eller livsmässiga insatser. Å andra sidan är patienter en källa till inspiration och lärande. Det går bara till viss del att läsa sig till de olika sjukdomstillstånden och hur de yttrar sig, interagerar och utvecklas över tid. Resten lär man sig från erfarenhet genom att samtala med många patienter som har samma eller liknande tillstånd och kombinationer av dessa, eller genom att följa upp deras behandling. Till viss del kommer mina forskningsidéer från att läsa facklitteratur och annan forskning, men främst kommer de från interaktioner med människor i allmänhet och patienter i synnerhet.

 

Foto (Darko Sarovic): Josefin Bergenholtz

Av Nanna Gillberg

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2017-11-28
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?