Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Två studier om ADHD hos ungdomar och vuxna: överlappning mellan depression och ADHD samt könsskillnader i ADHD-symptom och symptombelastning

GNC:s Astri J. Lundervold är professor i klinisk neuropsykologi och chef för forskningsgruppen för Klinisk Kognitiv Neurovetenskap vid institutionen för biologisk och medicinsk psykologi vid universitetet i Bergen. I den här upplagan av Forskarhörnan berättar hon om två forskningsstudier som fokuserar på ADHD från olika perspektiv – en studie om överlappningen mellan ADHD och depression hos ungdomar och en annan studie om könsskillnader i symptom och symptombelastning hos vuxna med ADHD.

Symptom som förknippas med ADHD tenderar att förekomma hos deprimerade ungdomar. Finns det en koppling mellan depression och ADHD och vad vet vi i så fall om förhållandet mellan dem?

- Att depression och ADHD förekommer samtidigt hos ungdomar är välkänt både från klinisk verksamhet och från flera forskningsprojekt, som visar att ungdomar, som i barndomen fått diagnosen ADHD, tenderar att uppvisa symptom på depression. Symptomen på depression och ADHD delar många kännetecken, såsom rastlöshet och problem relaterade till reglering av känslor och kognitiva funktioner förknippade med förmågan att fokusera och skifta uppmärksamhet liksom att hämma och anpassa beteenden till specifika situationer. Även gemensamma karakteristika kan emellertid representera olika kärnproblem och symptom på det ena tillståndet kan därigenom intensifiera symptom på det andra. Det här exemplifieras i studier av självskadebeteende, där risken ökar betydligt när ADHD-symptom uppträder samtidigt med depression.

I en studie undersökte ni förekomsten och påverkan av ADHD-symptom som uppträdde tillsammans med depression i ett könsbalanserat populationsbaserat urval av norska ungdomar. Kan du berätta hur ni genomförde denna studie?

- Studien inkluderade data från Ung@Hordaland-studien. Samtliga ungdomar födda mellan 1993 och 1995, bosatta i Hordalands län under våren 2012, bjöds in att delta. Ungdomar som gick på gymnasiet fick information via e-post. En lektion avsattes för dem att fylla i en webbaserad enkät som täckte ett brett spektrum av variabler relaterade till psykisk hälsa och demografisk bakgrund. Enkäten inkluderade den korta versionen av Mood and Feelings Questionnaire (sMFQ) samt ADHD Self-report Scale (ASRS) för vuxna. Urvalet (N = 9614) var könsbalanserat (53.3% flickor). Det primära syftet var att undersöka den samtidiga förekomsten av ADHD-symptom hos ungdomar, som definierats som deprimerade och det sekundära syftet att undersöka allvarliga ADHD-symptoms påverkan på sMFQ-poängen.

Hur skulle du sammanfatta de viktigaste fynden från denna studie?

- Ett mycket stort antal ungdomar som definierats som deprimerade rapporterade ett stort antal ADHD-symptom, där mer än 20 % rapporterade sex eller flera symptom inom delskalan ouppmärksamhet. En regressionsanalys visade att varje allvarligt symptom på ADHD väsentligt höjde sMFQ-poängen till en allvarligare nivå. Flickor rapporterade inte bara fler allvarliga symptom på depression än pojkar. Detta gällde även för ADHD-symptomen. Dessutom påverkade varje allvarligt ADHD-symptom poängen på sMFQ i högre grad för flickor än för pojkar, men med mindre könsskillnad i skalans övre del.

Vilka är de kliniska och forskningsmässiga implikationerna av dessa fynd?

- När ungdomar visar symptom på depression bör kliniker vara medvetna om överlappningen av ADHD-symptom och vice versa. Gemensamma kännetecken, som påverkar emotionell, kognitiv och social funktion bör adresseras både inom forskning och i behandlingsprogram.

I en annan studie undersökte ni könsskillnader i självrapporterade ADHD-symptom hos en grupp vuxna med ADHD och en kontrollgrupp. Kan du berätta lite om den studien?

- Denna studie inkluderar data från en vuxenstudie om ADHD som genomförs inom ramen för K. G. Jebsen forskningscenter för neuropsykiatriska tillstånd vid universitetet i Bergen. Totalt 682 vuxna med en ADHD-diagnos (49.9% kvinnor) och 882 kontrollpersoner (59.2% kvinnor) som rekryterats från ett nationellt födelseregister fyllde i ASRS-formuläret. Studien inleddes som ett studentprojekt. Studenten, Victoria Vildalen, ville förstå varför unga vuxna kvinnor med ADHD tycks vara mer besvärade av sina symptom än män med ADHD. Det första steget bestod i att titta på symptombelastningen. Kontrollpersoner från den allmänna befolkningen inkluderades för att undersöka om fynden var begränsade till ADHD-gruppen.

Vilka var era viktigaste fynd?

- Både kvinnor och män i ADHD-gruppen fick högre ASRS-poäng än i kontrollgruppen, men en analys inom gruppen visade att en könsskillnad till kvinnors nackdel var begränsad till ADHD-gruppen. Kvinnor i ADHD-gruppen rapporterade fler allvarliga problem på både delskalorna för ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet, framförallt på frågor om att prata överdrivet mycket och avbryta, på den senare delskalan, och på ett brett spektrum av ouppmärksamhetsfrågor relaterade till problem med koncentration och bibehållen uppmärksamhet. Könsskillnaden pekade i motsatt riktning i kontrollgruppen, där män rapporterade fler allvarliga problem än kvinnor på vissa av frågorna. Antalet allvarliga problem var också betydligt högre hos kvinnor än män på båda delskalorna i ADHD-gruppen, medan män rapporterade ett högre antal allvarliga symptom på ouppmärksamhet i kontrollgruppen.

Vilka skulle du säga är de viktigaste kliniska och forskningsmässiga implikationerna av dessa resultat?

- Poängen var högre hos kvinnor än män på båda delskalorna, vilket kan peka på att flickor i allmänhet rapporterar högre nivåer än pojkar. Detta stöddes dock inte av resultaten i kontrollgruppen: symptombelastningen var högre hos manliga kontrollpersoner. Kvinnor med ADHD tycks alltså vara mer hårdare drabbade av ADHD-symptomen än män. När vi diskuterade resultaten spekulerade vi kring könsskillnader i hur ADHD-symptom tolkas. Kvinnor med ADHD kan vara mer benägna än män att tolka symptomen som brister. Människor i omgivningen kan uppfatta symptomen hos flickor som mindre atypiska från köns- och åldersperspektiv än hos pojkar och kan till och med uppleva att deras symptom inte överensstämmer med stereotyper för ADHD. Som en följd, kanske flickor/kvinnor kämpar mer än pojkar/män för att dölja sitt inre kaos, vilket kan leda till depression och ångest och till feldiagnos. Förekomsten av känslomässiga problem har visats i flera studier och det fanns också indikation på detta i denna studie: Kvinnor med ADHD rapporterade en högre frekvens av känslomässiga problem (d.v.s. ångest/depression) än män. Det finns alltså anledning att tro att de många överlappande kännetecken på affektiva och ADHD-relaterade symptom som framkom i vår studie om ungdomar också gäller i vuxenlivet och att deras uttryck skiljer sig åt mellan kvinnor och män: Emotionella faktorer förefaller vara mer framträdande hos kvinnor än män med ADHD.

Könsfördelningen i vuxengruppen med ADHD skiljer sig från vad som är vanligt i studier om barn. Skulle det kunna vara så att ett stort antal pojkar med ADHD redan har fått rätt diagnos och insatser och att de som återstår och får diagnos som vuxna utgör en grupp med lägre symptombelastning, medan det motsatta gäller i fallet med flickor som har gått oupptäckta?

- Vi spekulerade kring detta i vår studie och fann att 8,6 % av kvinnorna och 21 % av männen upptäcktes i barndomen. Av dessa låga siffror drog vi slutsatsen att skillnaden i vår studie inte helt kunde förklaras av insatser i barndomen. Och dessutom fick väldigt få behandling som barn. Men detta bör ändå undersökas mer detaljerat i framtida studier och har alltså inte undersökts specifikt i Bergen-studien.

Vad kan det bero på att ADHD-symptom inte upptäcks hos flickor?

- I grundskolan tenderar flickor i högre grad än pojkar att visa symptom på ouppmärksamhet medan pojkar tenderar att vara mer hyperaktiva och därför mer störande i klassrumssituationen. En ouppmärksam flicka är mycket svårare att upptäcka. Hon kanske gör läxorna ordentligt, men hindras från att lära sig i skolan p.g.a. ouppmärksamhet. Hennes problem kan därför gå oupptäckta tills kursplanen blir mer komplex. I vissa av våra pågående studier påvisar vi betydelsen av att upptäcka sådana problem eftersom ouppmärksamhet som rapporteras i grundskolan i betydande grad förutsäger framtida social funktion och akademisk framgång. Detta gäller även för barn med symptom på en nivå som understiger tröskeln för en ADHD-diagnos. Longitudinella studier inriktade på flickor, såsom flickstudien i Berkeley, är alltså mycket viktiga. Denna studie har påvisat risken för nuvarande och framtida problem hos flickor med ADHD och visat att flickors problem och behov ändras med deras utveckling. Jag tror att dessa resultat och resultat från våra nordiska studier kommer att medverka till att skapa större medvetenhet kring mer subtila symptom associerade med ADHD och till att det utvecklas en bredare repertoar av validerade behandlingsalternativ. Detta kommer att vara värdefullt både för flickor och för pojkar med ADHD.

Av Nanna Gillberg


 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2016-10-27
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?