Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Livskvalitet för män som fått diagnosen Aspergers syndrom i barndomen

Den här upplagan av Forskarhörnan fokuserar på ännu en artikel i Adam Helles nyligen framlagda avhandling ”Asperger syndrome in males over two decades”. Avhandlingen bygger på en uppföljningsstudie av män som i barndomen fått diagnosen Aspergers syndrom. En grupp på 100 pojkar som var bland de första att få diagnosen Aspergers syndrom i Sverige följdes under en period på i genomsnitt 19 år. Projektets målsättning var att få en tydligare bild av livstidsprognosen för män med Aspergers syndrom.

I en tidigare upplaga av Forskarhörnan berättade Adam om delstudier relaterade till diagnostisk stabilitet över tid för män som i barndomen fått diagnosen Aspergers syndrom. I denna upplaga diskuterar vi den delstudie som behandlar den studerade gruppens livskvalitet.

Ett av delarbetena i avhandlingen behandlar livskvalitet i relation till diagnostisk stabilitet och psykiatrisk samsjuklighet (komorbiditet). Kan du säga något om hur dessa tre faktorer relaterar till varandra?

- När jag var med här i Forskarhörnan sist pratade vi om den första delstudien i min avhandling. Då kunde vi visa att 22 % av vuxna män med en Asperger-diagnos i barndomen inte längre uppfyller någon autismspektrumdiagnos. I en annan delstudie kunde vi visa att cirka hälften av vuxna män som fått diagnosen Aspergers syndrom i barndomen har minst en annan psykiatrisk diagnos som vuxen, vanligtvis ADHD, depression eller något ångesttillstånd. I den här tredje studien ville vi undersöka om dessa två faktorer var relaterade till livskvalitet. Det vi kunde se var att de som inte längre uppfyllde någon autismspektrumdiagnos generellt hade god livskvalitet och att de med stabil autismspektrumdiagnos kombinerat med annan psykiatrisk problematik generellt hade låg livskvalitet.

Vilka faktorer fokuserade ni på som del av livskvalitetsbegreppet? Hur ser det ut när det gäller dessa faktorer i relation till diagnostisk stabilitet och komorbiditet?

- Vi ville ha ett brett perspektiv på livskvalitet och fokuserade därför på ett antal s.k. objektiva livskvalitetsmått (arbete, studier, boende, vänskap, kärleksrelationer) och ett antal subjektiva livskvalitetsmått (känsla av sammanhang eller KASAM som det också kallas och hälsorelaterad livskvalitet). Det vi kunde se var att ett flertal av de objektiva måtten främst var relaterade till stabilitet av autismspektrumproblematik. De som inte längre uppfyllde en autismspektrumdiagnos hade arbete, eget boende och flera vänner medan framgång i kärleksrelationer var relaterade till grad av autismsymptom. Studieframgång var inte relaterad till autismsymptom, men kopplad till intelligens. De som fortfarande uppfyllde en autismspektrumdiagnos hade stor variation gällande de objektiva livskvalitetsmåtten, från välfungerande med mycket litet behov av stöd i vardagen till mycket stora begränsningar i vardagen och nästan ingen självständighet. De subjektiva livskvalitetsmåtten å andra sidan var framförallt knutna till psykiatrisk tilläggsproblematik. Intressant nog hade de med stabil autismspektrumdiagnos, men utan psykiatrisk tilläggsproblematik, en god subjektiv livskvalitet, fast den objektiva livskvaliteten var låg.

I förhållande till dessa s.k. objektiva parametrar för att mäta livskvalitet, hur såg personernas subjektiva upplevelse av den egna livskvaliteten ut?

- Vi kunde inte hitta några kopplingar mellan subjektiv och objektiv livskvalitet. Det innebär alltså att hur självständig och framgångsrik en person var inte kunde kopplas till hur nöjd man var med sitt liv och sin hälsa. Istället var det den psykiatriska tilläggsproblematiken som påverkade hur nöjd man var med sitt liv.

Kan du sammanfatta resultaten av denna studie?

- För män som har diagnostiserats med Aspergers syndrom i barndomen är livskvaliteten väldigt varierad. De som har mindre autismspektrumsymptom och inte längre uppfyller en autismspektrumdiagnos fungerar generellt väl och är nöjda med livet. De som fortfarande uppfyller en autismspektrumdiagnos och inte har psykiatrisk problematik är nöjda med sina liv trots att många av dem saknar självständigt arbete, vänner, kärleksrelationer och eget boende utan stöd. De som fortfarande uppfyller en autismspektrumdiagnos och dessutom har annan psykiatrisk problematik är inte nöjda med sina liv eller sin hälsa och många av dem saknar självständigt arbete, vänner, kärleksrelationer och eget boende utan stöd.

Vilka kliniska implikationer har studiens resultat?

- Det vi har kunnat visa är vikten av att behandla psykiatrisk tilläggsproblematik för att kunna hjälpa personer med Aspergers syndrom att känna sig nöjda med sina liv. Det är också viktigt att hjälpa dem med autismspektrumproblematiken, men detta leder antagligen inte till större nöjdhet, däremot till större självständighet. Det visar att vi för att kunna hjälpa personer med Aspergers syndrom måste arbeta med både deras vardagsfungerande och deras psykiska hälsa. Så som sjukvården fungerar på många ställen i Sverige jobbar habiliteringen med vardagsfungerande och psykiatrin med psykisk ohälsa. Jag tror att vi måste bli mycket bättre på att samverka mellan dessa verksamheter. Jag ska själv börja på en enhet i Linköping där man ska testa att arbeta med habilitering och psykiatri tillsammans inom vuxenpsykiatrin för personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Förhoppningsvis kommer vi där att kunna visa att det är en framgångsrik modell.

Av Nanna Gillberg

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2016-08-24
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?