Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Ätstörningar hos vuxna patienter med ESSENCE

I denna upplaga av Forskarhörnan träffar vi Louise Karjalainen för ett samtal om ätstörningar inom ESSENCE. Louise Karjalainen är legitimerad psykolog inriktad på neuropsykologi och klinisk psykologi och doktorand på GNC, där hennes forskning fokuserar på sambandet mellan neuropsykiatri och ätstörningar. Här diskuterar hon, med utgångspunkt i en nyligen publicerad artikel, förekomst och behandling av ätstörningar inom ESSENCE-området. Artikeln ”Eating disorders and eating pathology in young adult and adult patients with ESSENCE” kommer att ingå i Louises avhandling, som läggs fram i november 2016.

Nyligen publicerade du och dina forskarkollegor en artikel om ätstörningar och stört ätbeteende vid ESSENCE. Kan du berätta lite om den bakomliggande studiens syfte och om hur ni genomförde den?

- Syftet med artikeln var att undersöka förekomsten av ätstörningar och stört ätbeteende (eating pathology) hos unga vuxna och vuxna med ADHD och/eller autism, och även att titta på, å ena sidan ätstörningar och ESSENCE och å andra sidan förhållandet till andra psykiska störningar, intelligens och BMI.
- Vi ville testa förekomsten av traditionella ätstörningar inom ESSENCE-området. Vi vet inte så mycket om förekomsten av ätstörningar inom ESSENCE, det har inte undersökts tidigare. Från vår erfarenhet som kliniker tycktes det dock som ätstörningar borde vara överrepresenterade hos unga vuxna och vuxna med ESSENCE jämfört med befolkningen i stort.
- Vi använde oss av data från vuxenprojektet på GNC, bedömde livstidsdiagnos för ätstörning med SCID och tittade på ätstörningssymptom med formuläret Eating Attitudes Test (EAT). Vi tittade på vilken typ av svårigheter personerna i studien hade. Detta var en del av en större bedömning.

Vad kom ni fram till? Vilka var era viktigaste resultat?

- Vi fann en högre prevalens av ätstörningar i denna grupp med ESSENCE-problematik – 7,9 % som hade någon ätstörning, att jämföra med 3-5% i den generella befolkningen. Vi såg också en annorlunda könsfördelning inom ESSENCE-gruppen jämfört med befolkningen i allmänhet. Inom ESSENCE verkar det som om könsfördelningen är mycket jämnare, inte 1 man på 10 utan 1 på 2,5 i vår studie. Könsfördelningen i studien var 55,7% män och 44,3% kvinnor.
- Vi tittade också på vad som var specifikt för de olika diagnosgrupperna och såg där att gruppen med ADHD t ex utmärktes av tankar och upptagenhet om fett på kroppen medan personerna med autism däremot inte vanligtvis tänkte på kroppsfett eller att bränna kalorier.

Vilka implikationer har era resultat?

- Jag tror att vi missar en del män med ätstörningar, speciellt om de också har ESSENCE-problematik, de har ju ofta knepigt ätbeteende. Man missar att det är en ätstörning. Man kanske faktiskt inte ställer frågor om hur det ser ut med ätmönster, ätbeteende och förhållande till mat och ätande.
- Det kan finnas en anledning att inom ESSENCE screena för ätstörningar. Vi måste kunna erbjuda individanpassad behandling oavsett antalet överlappande diagnoser. Då behövs kunskap på bred front.

Det tycks alltså vara relativt vanligt med neuropsykiatrisk komorbiditet (samsjuklighet) vid ätstörningar. Vad är viktigt att som kliniker tänka på när det gäller detta?

- När en person inte svarar på den gängse behandlingen så bör man screena för samsjuklighet.
- Individanpassade insatser är nödvändiga. I att arbeta individanpassat ingår också att man måste ta hänsyn till om det finns en ESSENCE-problematik. Man kanske t ex måste vara mycket mer konkret vid ESSENCE, inte fokusera på att prata om känslor utan på själva ätbeteendet. Hos någon som exempelvis har ADHD som primär diagnos kan det i behandlingen av stört ätbeteende handla om att komma till rätta med det impulsiva och kaotiska i ätbeteendet.

Kan man säga något om vad det är som gör att behandling är effektiv eller under vilka omständigheter den är effektiv?

- Det kan vara en plötsligt-händer-det-situation, t ex att personen träffar en partner och så blir det bra. Rätt behandling, rätt person, rätt tillfälle (timing). Ibland är det vem som ger behandlingen som har avgörande betydelse ¬– det är alliansbaserat – snarare än vad som görs. Ibland är det tid som behövs. KBT fungerar oftast mer effektivt och man kan åstadkomma en snabbare förändring, än om man börjar arbeta med psykodynamisk terapi, genom att man fokuserar på nuet först och sedan kan man kanske gå bakåt när man stabiliserat tillståndet något.

För majoriteten av patienter med ätstörningar är behandling framgångsrik. De kan med tiden ta sig ur ätstörningarna och leva ett fungerande liv. För vissa blir sjukdomen dock kronisk. För den grupp som blir kronisk finns enligt Louise idag ingen beprövad effektiv behandlingsmetod. Ett problem vid behandling av ätstörningar är att patienter kan motsätta sig behandling eftersom denna syftar till att resultera i viktökning, vilket är det man är mest rädd för. Louise betonar vikten av att som kliniker som sysslar med behandling av ätstörningar vara envis och inte ge upp och att arbeta aktivt med att hitta en framkomlig väg för varje enskild patient.

Varför blir vissa patienter kroniska och kan man förutspå vem som kommer att utveckla en kronisk ätstörning?

- För omkring 20 % av patienterna blir sjukdomen kronisk. Vi vet inte varför dessa 20 % inte tillfrisknar. Man kan ha missat att det finns något annat som vidmakthåller ätstörningen, en personlighetsstruktur eller komorbiditet. Det är viktigt att inte låta alltför lång tid gå utan att man försöker bilda sig en uppfattning om det finns omständigheter som försvårar behandling och som vidmakthåller sjukdomen. Det bör inte få gå tio år innan man börjar tänka i banorna att det skulle kunna finnas något annat, vid sidan av själva ätstörningen, som hindrar behandlingsinsatserna.
- När sedvanlig behandling inte fungerar, har man inte kunskap om hur man ska göra istället. Det skulle behövas kunskap och förutsättningar i form av ett uttalat uppdrag på mottagningarna för att kunna utreda patienter som behöver så att vi kan hjälpa.

Tidsaspekten är alltså av betydelse. Varför blir det svårare över tid att framgångsrikt behandla ätstörningar?

- Hjärnan påverkas av långsiktig ätstörning och ett beteendemönster som har blivit automatiserat skapar över tid djupare fåror i tankebanorna. Vid ätstörning förekommer i regel oerhört rigida och tvångsmässiga tankemönster, som påminner om autism. Under pågående ätstörning har man inte tillgång till sin kognitiva kapacitet p.g.a. att hjärnan är påverkad. De tvångsmässiga tankegångarna blir då svåra att ta sig ur ¬– hjärnan har helt enkelt inte energi att ta nya banor. Även oregelbundet och kaotiskt ätande och svält kan skapa liknande påverkan på hjärnan. Vid svält ser vi att tvångsmässigt tänkande och rutiner ofta tilltar ju mindre energi patienten får i sig.

Louise förespråkar individanpassad behandling och beskriver detta som att man behöver titta både på hur ätstörningen ser ut just nu, vara medveten om att den kan förändras och byta skepnad över tid och ta hänsyn till individen i fråga.

- Vid anorexia nervosa (AN) gäller det att först komma upp i en frisk vikt så att kroppen börjar fungera och sedan jobba vidare med att upprätthålla vikten. När det gäller bulimia nervosa (BN) kan det ofta handla om att man behöver styra upp vardagen och hjälpa till med att hitta en struktur.
- Som kliniker är det viktigt att känna till att ätstörningar kan ändra karaktär över tid. Om en person insjuknar i AN som ung kan det exempelvis sedan slå över i BN. Därför skulle jag vilja förespråka ett transdiagnostiskt synsätt och angreppssätt d.v.s. att vara öppen för att personer kan ha liknande sätt att värdera sig själva eller beteenden och personlighetsdrag, som gör att man behöver ha en liknande behandling oavsett vilken typ av ätstörningsdiagnos man har .

Kan du slutligen berätta något om pågående och framtida studier på ätstörningsområdet? Hur ser inriktningen inom ätstörningsforskning ut? Vad är på gång? Vad fokuseras/prioriteras?

- Med FMRI-studier försöker man förstå mer om hur hjärnan fungerar och bearbetar information för att kunna komma fram till effektivare behandlingsmetoder, t ex för patienter där behandling inte varit framgångsrik innan. Det forskas också mer på sambandet mellan ätstörningar och andra tillstånd för att öka förståelsen men återigen också för att kunna utveckla behandlingar som kommer patienterna till gagn.
 

Av Nanna Gillberg

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2016-05-04
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?