Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Hur påverkar organiseringen av vården förutsättningarna för utredning och insatser för små barn där det finns misstanke om autism eller annan utvecklingsavvikelse?

I denna upplaga av Forskarhörnan följer vi upp projektet ”HjällboSamverkan små barn” – ett kliniskt samverkansprojekt i en mångkulturell stadsdel i nordöstra Göteborg. I projektet har en ny modell för att organisera utredning och insatser för små barn där det finns misstanke om autism eller annan utvecklingsavvikelse prövats. I januari skrev Forskarhörnan för första gången om projektet och nu följer vi upp med en rapport där projektets arbetssätt har utvärderats utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Rapporten är skriven av Nanna Gillberg, som är forskare inom organisation och ledning. I forskningen på GNC är hon särskilt intresserad av samspelet mellan kultur, normer och värderingar och strukturer, praktiker och beslutsfattande.

Kan du beskriva samverkansprojektet i Hjällbo och hur din uppföljning av detta gick till? Vad var det specifikt du ville titta på?

- Projektet handlar om att skapa förutsättningar för samverkan mellan olika yrkesgrupper och delar av utrednings- och insatskedjor riktade till små barn där det finns misstanke om autism eller annan genomgripande utvecklingsavvikelse. Detta görs genom att man organiserar hela insats- och utredningskedjan lokalt i barnets närmiljö och under ett och samma tak. Tanken är att underlätta att barn kommer till utredning, korta ledtiderna och att föräldrar och barn ska få möjlighet att träffa samma personer under hela processen.

- Det jag i min uppföljande rapport ville titta på var hur samverkansprojektet stod sig i förhållande till ordinarie verksamhet utifrån ett antal kvalitetsparametrar som i Hälso- och Sjukvårdslagen framhålls som viktiga för god vård. De parametrar jag tittade på var tillgänglighet, jämlikhet, kostnadseffektivitet och kontinuitet. Utöver dessa undersökte jag också hur samverkansprojektet presterade i förhållande till det övergripande målet inom svensk hälso- och sjukvård att göra vården mer patientcentrerad. I flera tidigare rapporter och patientundersökningar identifieras just brist på patientcentrering och anpassning till individens specifika behov och situation som en svaghet i svensk hälso- och sjukvård.

- För att kunna bedöma och jämföra tittade jag både på processen i ordinarie verksamhet och i samverkansprojektet och intervjuade representanter för både ordinarie och projektets utrednings- och insatskedja. Det innebar att jag intervjuade personer från remitterande instans (BVC), utredningsinstans, habilitering och förskola.

Vad skulle du säga är de huvudsakliga skillnaderna mellan organiseringen av ordinarie verksamhet och projektets organisering i hur man arbetar med utredning och insatser?

- Den viktigaste skillnaden består i att projektets verksamhet är organiserad som en sammanhängande kedja utan övergångar mellan olika aktörer. I ordinarie verksamhet är flera aktörer inblandade och varje instans ansvarar för en viss avgränsad del och skickar sedan vidare till nästa instans. Utrednings- och insatskedjan i ordinarie verksamhet omfattar tre olika instanser: BVC, en specialistklinik där utredningen görs och habiliteringen där insatser planeras och implementeras i barnets vardag. I projektet är hela kedjan samlad under ett och samma tak lokalt i familjernas närmiljö. En BVC-sjuksköterska som arbetar i projektet uttryckte det som att det är en dörr och bakom den finns allt.

- En annan skillnad är omfattningen av interaktion mellan de personer som arbetar i utrednings- och insatskedjan. I projektet kommunicerar parterna med varandra kontinuerligt, ses och diskuterar vid både formella och informella möten. I ordinarie verksamhet är interaktionen mellan instanserna däremot mycket begränsad och den kontakt som sker är närmast uteslutande skriftlig i form av remisser eller utredningssammanfattningar.

Vilka konsekvenser har respektive arbetssätt och sätt att organisera?

- Vilka konsekvenserna är av respektive organisering beror naturligtvis på ur vems perspektiv vi talar. Från familjernas perspektiv är det centralt att det stöd och de insatser barnet har rätt till faktiskt blir av. Att samtliga instanser är belägna under ett och samma tak lokalt i familjernas närmiljö tycks ha positiva effekter både på förutsättningarna till utredning och till insatser.
Den kvantitativa uppföljningen av projektet visar att alla barn som utretts inom projektet fått regelbundna insatser. I ordinarie verksamhet har endast hälften av barnen haft regelbundna insatser efter utredningen. Utifrån de kvalitetsfaktorer för god vård som jag utgått från finns, oberoende av målgrupp, flera fördelar med samverkansprojektets arbetssätt jämfört med ordinarie sätt att arbeta. På motsvarande sätt ser jag tydliga svagheter i ordinarie arbetssätt, både ur patienters och anhörigas perspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Vilka är från patientfamiljernas perspektiv styrkorna med projektets arbetssätt?

- Ledtiderna och hela processen förkortas. Barnen kommer till utredning och får ta del av insatser snabbare. Barnen och familjerna träffar samma personer genom hela utrednings- och insatskedjan och antalet vårdkontakter minskas avsevärt. När samma personer ansvarar för hela kedjan är förutsättningarna för att ha en helhetssyn på barnets och familjens situation bättre och man kan i högre grad sätta in stöd och insatser när det finns behov av det istället för när den organisatoriska processen tillåter det. Hela omhändertagande blir således mer patientcentrerat.

På vilket sätt påverkar arbetssättet möjligheterna till utredning?

- Förutsättningarna för att informera och motivera föräldrar inför en utredning förbättras avsevärt, vilket kortar ledtiderna och ökar möjligheten att barn som har behov av det tidigare kommer till utredning.

På vilket sätt påverkar arbetssättet möjligheterna till insatser?

- Det påverkar positivt genom att möjligheterna till samverkan påverkas positivt. I ordinarie verksamhet utgör de geografiska avstånden mellan olika aktörer som är delaktiga i utrednings- och insatskedjan ofta ett hinder för att få till stånd samarbete och samverkan. För att effektivt kunna sätta in insatser behövs i regel att förskolan kan samarbeta kring dessa. När samarbetet förutsätter att förskolepersonalen måste åka långa sträckor till habiliteringen i en annan del av staden tackar många förskolor nej till samverkan. Trots att önskan att samverka finns, finns inte alltid de praktiska möjligheterna. Många barn spenderar en stor del av sin vakna tid på förskolan och det är där som mycket av insatserna och arbetet behöver göras. Om förskolan inte har möjlighet att medverka i processen kan detta i praktiken innebära att insatser inte blir av.

Vilka slutsatser drar du utifrån dessa resultat?

- Mycket av detta – att samverkan främjar helhetssyn och kontinuitet – kan tyckas vara självklarheter, men är inte det sett till hur vården är organiserad. Ordinarie vårdstruktur är vertikalt organiserad, i stuprör, vilket lätt leder till att varje aktör främst ser till sin egen verksamhets mål och budget istället för att optimera utifrån helheten. Från föräldrars perspektiv kan det innebära att man slussas runt mellan olika geografiskt spridda aktörer som har olika begränsade ansvarsområden. Resursbrist anges som skäl till att kontakten mellan olika instanser nästan enbart sker på skriftlig väg, men samtidigt leder den bristande interaktionen till ineffektiv kunskapsöverföring där redan inhämtad kunskap tas om av olika aktörer. Det är påfrestande för föräldrar att behöva öppna sig för nya människor gång på gång och berätta sin historia. Dessutom är det ineffektivt från ett tidsperspektiv och rent ekonomiskt. De preliminära resultaten från Hjällbostudien pekar på att såväl familjers som vård- och omsorgsgivares situation skulle underlättas av en ”holistisk” organisering av vårdkedjan.

Av Nanna Gillberg

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2016-05-26
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://gillbergcentre.gu.se/forskningsomraden/forskarhornan/2016/-organiseringen-av-varden-spelar-roll-for-utredning-och-insatser-maj-2016/
Utskriftsdatum: 2019-10-17