Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Är autism vanligare idag än för 40 år sedan?

För 40 år sedan ansågs autism vara den mest välavgränsade, svåraste och också den kanske mest sällsynta barnpsykiatriska sjukdomen. Frekvensen angavs i allmänhet till 0.01-0.04% av barnbefolkningen. Idag får flera procent av unga människor i Stockholm diagnosen autism. Det talas om en epidemi. Hur kan detta förklaras? Har autism ökat och vad beror det i så fall på? Dessa frågor står i centrum för den här upplagan av Forskarhörnan, där vi träffar professor Christopher Gillberg för att reda ut begreppen och ta reda på mer.

I Stockholm har man nyligen gått ut och meddelat att flera procent av tonåringar har autism och att det skett en kraftig ökning på senare år – men hur stämmer det med studierna som utgått från Gillbergcentrum? Finns det verkligen belägg för att autism har blivit vanligare?

- Det stämmer att diagnosen autism ställs mycket ofta i Stockholm och att den ställdes betydligt mera sällan för tio år sedan. Detta säger dock ingenting om huruvida symptomkonstellationen som vi kallar autism verkligen blivit vanligare.

- Det finns starkt stöd för att diagnosen autism ställs allt oftare, ja faktiskt har den registrerade diagnosen autism ökat mera än hundrafaldigt sedan slutet av 1970-talet. Däremot finns det inget övertygande belägg för att fenomenet autism blivit vanligare, om man med autism menar kombinationen av svåra social-kommunikativa problem och ritualiserat repetitivt beteende.

- Synen på vad som bör inrymmas under autismdiagnosen har ändrats en hel del under de senaste trettio åren. På 1970-talet föreställde man sig att autism existerade nästan bara hos personer med allmän kognitiv funktionsnedsättning och minst tre av fyra av alla som erhöll diagnosen hade intellektuell funktionsbegränsning motsvarande nivån som i vår nuvarande lagstiftning, LSS, betecknas som psykisk utvecklingsstörning. Idag, när man fått klart för sig att det vi ofta kallar Aspergers syndrom, ingår under ”autismparaplyet” (därför att de grundläggande socialkommunikativa och beteendemässiga problemen är identiska med dem man ser vid ”typisk/klassisk autism”), är det snarare en på tio till en på sju som har en testad begåvningsnivå omkring IQ 70 eller under.

- Vi gjorde studier redan på 1970-talet och fann att klassisk autism förekom hos 0.04% av barn, men också sådana som visade att utpräglade autistiska drag fanns hos åtminstone 0.7% av lågstadiebarn. Dessa barn med autistiska drag skulle idag, utan tvekan, få diagnosen autism. I en nyligen genomförd studie av Gudrun Nygren och medarbetare här på Gillbergcentrum fann vi att 0.8% av förskolebarn uppfyllde alla kriterier för diagnosen autism och i en motsvarande studie i Stockholm fann Elisabeth Fernell och jag frekvensen 0.6%. Dessa studier - genomförda under en period på mer än 35 år – tyder på att autism var lika vanligt på 1970-talet som det är nu.

Har du gjort några studier på senare år som kan kasta ljus över relationen mellan fenomenet autism och diagnosen autism?

- Ja, det har Sebastian Lundström och jag gjort genom att gå igenom resultat från den svenska unga tvillingstudien (CATSS) och från hälso-och sjukvårdens diagnosregister. Frekvensen av fenomenet autism har varit helt stabil och runt en knapp procent av barn-och ungdomsbefolkningen under det senaste decenniet. Parallellt har dock förekomsten av diagnosen autism mångdubblats. Denna studie pekar således mot att det är en skenbar ökning av autism i det svenska samhället, åstadkommen genom att diagnosen ställs allt oftare, även på sådana avvikelser hos barn som, för bara några år sedan, ingen skulle överväga att diagnostisera som autism.

Vad tror du att den ökade diagnostiseringen kan bero på?

- Lindriga autistiska drag är mycket vanligt förekommande i befolkningen. Studier som Maj-Britt Posserud och jag gjort i Bergen visar att det handlar om flera procent av skolbarn. Sådana drag är inte i allmänhet svårt handikappande. Troligen vore det rimligast att se dessa lätta autistiska drag mer som en personlighetsvariant eller en ”kognitiv typ”. De förekommer dock i ökad frekvens vid andra handikappande tillstånd såsom ADHD och språkstörningar. Kanske är det så att det nästan bara är när autistiska drag – även om de skulle vara uttalade – är förenade med sådana andra problem som den sammanlagda problemmängden blir sådan att hjälpbehovet blir tydligt och diagnostisering en väg till att få rätt insatser. På senare tid har jag börjat tala om denna grupp som ”Autism Plus” för att skilja ut de kliniskt betydelsefulla fallen från ”Autism Pure” (d.v.s. autism utan komorbiditet), som oftast saknar klinisk betydelse, åtminstone i tidig barndom.

- Vår svenska lagstiftnings uttolkare – LSS- och habiliteringsteam och socialsekreterare – har i praktiken bestämt sig för att endast diagnoserna psykisk utvecklingsstörning och autism kan utgöra grund för att barn och familjer skall få habilitering eller annan hjälp enligt LSS. Barn med t ex ADHD (och en del autistiska drag) kan ha ett mycket stort hjälpbehov, men förhindras att få tillgång till hjälp, om de ”endast” har diagnosen ADHD. Om de istället får diagnosen autismspektrumtillstånd eller autism öppnas dörren till habiliterande insatser av olika slag. Jag tror att många barn med ESSENCE-problematik och bara ganska lindriga autistiska symptom idag får diagnosen autism så att man därigenom kan erbjuda dem och deras familjer adekvata stödinsatser.

- Denna utveckling urholkar inte bara ”värdet” i autismdiagnosen. LSS-uttolkarna har dessutom fel; det finns ingenting i LSS som säger att man inte skulle ha rätt till stödinsatser om diagnosen är ADHD snarare än autism!

Kan det ändå inte vara så att förekomsten av autism i samhället faktiskt har förändrats över tid?

- Autism Plus har massor av olika orsaker, alltifrån kombinationer av genmutationer och ”stora” kromosomavvikelser till kombinationen av genmutationer och biologiska miljöfaktorer till biologiska miljöfaktorer utan autismgenetisk disposition. Vi vet att vissa infektioner under graviditeten (t ex röda hund) kraftigt ökar risken för autism. En del av dessa, tidigare vanliga, orsaker till Autism Plus, har reducerats i frekvens i västvärlden och antalet sådana fall av autism har därmed minskat. Samtidigt har frekvensen av extrem prematuritet med överlevnad efter spädbarnsåret ökat kraftigt. Vi vet att faktorer kopplade till sådan mycket för tidig födsel är starkt kopplad till Autism Plus. Alltså: vissa former av autism har minskat i frekvens, andra har ökat. Det är, av bl. a. dessa skäl, inte att förvänta att förekomsten av Autism Plus skall vara helt stabil över längre perioder eller lika i alla världens hörn.

Vad drar du för slutsatser av dessa forskningsresultat?

- Autism Plus är en viktig klinisk problematik som går att upptäcka i förskoleåren. Det är dock inte alls bara (eller kanske inte ens framför allt) autismen som behöver diagnostiseras och kartläggas i dessa fall utan all den komorbiditet (t ex intellektuell funktionsbegränsning, språkstörning, epilepsi, ADHD) som åtföljer autismen. Tidiga insatser bör riktas mot alla svårigheterna, inte bara, som nu ofta är fallet, mot den komponent i problembilden som, renodlad, skulle kunna kallas Autism Pure.

- Vi måste få breda ESSENCE-team inom en samlad barnneuropsykiatri/barnpsykiatri, barnneurologi och habilitering (med deltagande också från förskola och skola) som kan ta sig an familjer med barn, ungdomar/unga vuxna med Autism Plus och andra kombinationer av problem inom ESSENCE-gruppen.

- Det måste bli slut på överfokuseringen på autism och psykisk utvecklingsstörning enbart. Därmed inte sagt att det inte är viktigt att diagnostisera och intervenera ”för” dessa problemtyper, men att det är dags för en individualiserad helhetsinriktning när det gäller resurstilldelning och organisation inom det utvecklingsneurologiska området.

Av Nanna Gillberg

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2015-02-20
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?