Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Tidigt debuterande beteendestörning hos vålds- och sexualbrottsdömda

I den sjätte upplagan av ”Forskarhörnan” har turen kommit till Eva Billstedt. Hon diskuterar en nyligen publicerad rapport om tidigt debuterande beteendestörning hos vålds- och sexualbrottsdömda. Hur ser förekomsten av tidigt debuterande beteendestörningar ut hos denna grupp och vad har det för betydelse? Studiegruppen bestod av 270 män mellan 18 och 25 år som dömts för vålds- eller sexualbrott och som vid tillfället för datainsamling avtjänade sina straff på någon av sju anstalter inom Kriminalvårdens Region Väst.

Rapporten har kommit till inom ramen för ett omfattande forskningsprojekt lett av forskargruppen Rättspsykiatri vid Sahlgrenska Akademien vid Göteborgs universitet och Lunds universitet och för vilket Eva Billstedt tillsammans med Björn Hofvander har varit projektledare.

Kan du inledningsvis berätta lite om projektets övergripande målsättning och frågeställningar?

Projektets övergripande målsättning har varit att beskriva förekomsten av psykiatrisk problematik och med sådan sammanhängande stöd- och behandlingsbehov hos unga vuxna förövare av vålds- och sexualbrott. Vi har velat titta på hur vanliga neuroutvecklingsrelaterade störningar är hos denna grupp och hur de samvarierar med varandra. Med utgångspunkt i denna kartläggning har vi identifierat vilka behov av stöd och behandling som finns inom gruppen. Utöver det nämnda huvudsyftet har vi velat analysera hur psykiatriska, neurokognitiva, sociala och kriminella problembilder skiljer sig åt mellan personer med tidig och sen debut när det gäller antisocialt och aggressivt beteende. Slutligen ville vi studera hur personer dömda för sexualbrott skilde sig från personer dömda för andra våldsbrott.

Varför är distinktionen mellan personer med tidigt respektive sent debuterande antisocialt beteende intressant?

Vi arbetade utifrån hypotesen att psykiska problem, missbruk och mönster av kriminalitet skiljer sig åt mellan personer med tidigt debuterande beteendestörning och personer som utvecklat ett antisocialt beteende senare i livet. Vi ville därför titta på om personer med tidig debut hade ökad förekomst av neuroutvecklingsrelaterade störningar och andra psykiatriska problem, sämre psykosocial anpassning och större kriminell belastning som vuxna jämfört med personer som debuterat sent med aggressiv antisocialitet.

Vilka personer deltog i studien och vilka inklusionskriterier tillämpades?

Inbjudan att delta i projektet utgick till samtliga vålds- och sexualbrottsdömda män mellan 18 och 25 år som vid tidpunkten för inbjudan fanns inom Kriminalvårdens anstalter i Region Väst. För att vara med i studien krävdes att deltagarna hade tillräckligt goda kunskaper i svenska för att kunna genomföra de olika momenten utan tolk. De måste också ha vistats på anstalten tillräckligt länge för att möjliggöra information om projektet, samtycke till att delta samt undersökning.

Kan du berätta lite om hur studien och insamlingen av material rent praktiskt gick till?

De olika momenten i studien utgick från en grundstudie i form av en klinisk undersökning på anstalten. Denna var en förutsättning för övriga delstudier. En anhörigintervju, där vi efter att ha fått tillstånd från deltagaren telefonintervjuade en anhörig, ingick. En genetisk studie, där deltagaren lämnade DNA i form av ett salivprov, ingick också. Slutligen omfattar studien en registerbaserad uppföljningsstudie, där deltagaren godkänt att projektledningen följer upp honom genom svenska myndigheters register. Denna del av studien är ännu inte påbörjad.

I den kliniska intervjun, som gjordes enligt ett strukturerat protokoll, ingick kartläggning av deltagarens psykosociala bakgrund inklusive familjebakgrund och uppväxtförhållanden, tidigare kriminalitet, missbruk, institutionsplaceringar och kontakter med psykiatrin. Undersökningen utfördes av en kliniker ute på anstalten och tog omkring sex timmar inklusive pauser. Några dagar innan undersökningstillfället delades svarshäften med olika självskattningsformulär ut till deltagarna. Deltagarna ombads besvara dessa och lämna dem till projektets kliniker i samband med undersökningen. Som stöd för ställande av psykiatriska diagnoser har intervjuerna SCID-I och SCID-II använts tillsammans med ett strukturerat protokoll för övriga psykiatriska diagnoskategorier enligt DSM-IV. Autismsymptom har bedömts med instrumentet ASDI, som är ett kombinerat intervju- och observationsinstrument. För deltagare där man misstänkt autism har man försökt genomföra föräldraintervjuer om autismsymptom under uppväxten med hjälp av DISCO eller att någon i projektledargruppen har besökt deltagaren och gjort en bedömning med hjälp av ADOS.

Fann ni några skillnader mellan gruppen som dömts för sexualbrott och gruppen som dömts för andra våldsbrott?

Vad gällde psykiatrisk sjuklighet fanns det så gott som inga skillnader mellan grupperna. Det fanns en högre andel sexuella avvikelser i gruppen som dömts för sexualbrott. Brottsdebutåldern var densamma för bägge grupperna. När det gäller tidigare brottslighet fann vi relativt omfattande skillnader. De våldsbrottsdömda var betydligt mer kriminellt belastade. De sexualbrottsdömda hade dock samtliga tidigare begått sexualbrott.

Fanns några skillnader mellan gruppen med tidigt debuterande uppförandestörning och den med senare debut?

De med tidig debut av uppförandestörning löpte klart förhöjd risk på samtliga områden - psykiatriska och psykologiska problem, missbruk och kriminellt beteende. Debutåldern för brott var i genomsnitt lägre i gruppen med tidig debut av uppförandestörning, som var dömd fler gånger och hade begått brott ur fler brottskategorier jämfört med personer med sen debut. Depressionssyndrom, ångestsyndrom och psykotiskt syndrom var vanligare i gruppen med tidig uppförandestörning. Även AD/HD och Tourettes syndrom var vanligare i såväl barndom som vuxenliv i gruppen med tidig uppförandestörning.

Hur såg förekomsten av neuropsykiatriska diagnoser ut hos deltagarna?

63 % av den totala gruppen befanns uppfylla kriterierna för AD/HD som barn. Som vuxna uppfyllde 43 % kriterierna för AD/HD. I gruppen med tidig debut var AD/HD ännu vanligare både under barndomen och för närvarande. Autismspektrumtillstånd förekom hos 10 % och där fann vi inga skillnader mellan undergrupperna. Inlärningssvårigheter konstaterades hos många. Inte heller här fann vi några skillnader mellan de olika undergrupperna. Det fanns också många som hade kroniska tics och Tourettes syndrom och dessa var överrepresenterade hos gruppen med tidigt debuterande uppförandestörning.

Hur skulle du sammanfatta studiens viktigaste resultat?
Det övergripande resultatet är att majoriteten av männen uppvisade ett stort antal sårbarhetsfaktorer både i form av utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och psykosociala belastningsfaktorer, men också att de allra flesta led eller hade lidit av påtaglig psykisk ohälsa. Samsjukligheten mellan olika psykiatriska tillstånd var mycket stor.

Psykosociala belastningsfaktorer var vanligt förekommande i hela gruppen. 40 % uppgav att de under uppväxten hade varit i kontakt med BUP. 40 % uppgav att de hade varit placerade på SIS-institution. 90 % rapporterade skolkning. 25 % rapporterade att de hade blivit mobbade och 46 % att de hade mobbat andra. 75 % av deltagarna hade fått någon form av stödinsats i skolan. Arbetslösheten bland deltagarna vid tidpunkten för häktning var 62 %. Missbruk och beroendetillstånd var mycket vanligt förekommande i hela gruppen. Den tidigt debuterande gruppen var här överrepresenterad. I denna uppfyllde 93 % kriterierna för någon drogrelaterad störning. En majoritet av deltagarna i studien uppfyllde kriterierna för ett eller flera psykiatriska tillstånd under livsloppet. Omkring hälften av alla rapporterade att de upplevt depressiva och ångestrelaterade tillstånd. Den psykiatriska samsjukligheten var stor. Samtliga psykiatriska diagnoskategorier (förstämning, ångest och psykos) var överrepresenterade bland deltagarna med tidigt debuterande aggressiv antisocialitet.

När det gällde tidigare brottslighet var de med tidig uppförandestörning oftare tidigare dömda och hade fler domar bakom sig. Olaga hot och mordbrand var överrepresenterade i gruppen med tidig debut när det gällde tidigare brottskategorier. De tidigt debuterande hade en bredare brottsrepertoar, d v s hade begått brott ur flera olika brottskategorier, än de som debuterade senare. Brottsdebuten begicks betydligt tidigare i gruppen med tidig debut av uppförandestörning.

I gruppen med tidig uppförandestörning är offret oftare en man än en kvinna. Offret är oftare en främling eller en partner. När det gäller sexbrottsgruppen är offret oftare yngre eller jämnårigt än gärningsmannen. Offret är också oftare en kvinna som är bekant med förövaren.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att den psykiska ohälsan i denna grupp av unga män dömda för vålds- eller sexualbrott är mycket stor. Gruppen uppvisar en komplex psykiatrisk bild och det är snarare i undantagsfall som personer med denna bakgrund saknar behandlingskrävande diagnoser.

Av Nanna Gillberg


 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2016-02-02
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://gillbergcentre.gu.se/forskningsomraden/forskarhornan/2013/tidigt-debuterande-beteendestorning-hos-fangelseinterner-augusti-2013/
Utskriftsdatum: 2019-10-22