Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Förskoleobservation i neuropsykiatriska utredningar

Den här gången samtalar Forskarhörnan med Gunilla Westman Andersson om betydelsen av förskoleobservationer som del i neuropsykiatriska utredningar. Om detta handlar även Gunillas avhandling som hon disputerar på i höst.

Kan du berätta lite om bakgrunden till din studie och vad den handlar om?

Tidiga insatser har betydelse för att barn med autismspektrumtillstånd skall utvecklas optimalt. Därför är det viktigt att upptäcka problemen i så tidig ålder som möjligt.

I Göteborg har man infört screening av kommunikation/samspel och språk vid 2.5 års ålder på BVC. Dessutom har man bestämt att alla barn under fyra år som identifieras inom barnhälsovården med misstänkt autism skall remitteras direkt till Barnneuropsykiatriska kliniken (BNK). Där utreds barnen av ett team som består av läkare, psykolog, logoped och specialpedagog. Det är dessa barn som ingår i mitt studiematerial och det är autismspektrumtillstånd som är mitt forskningsområde.

Vi ville undersöka i vilken mån man kan uppnå samma resultat om man observerar barn i förskolan som när man gör det enligt ett utvärderat instrument (ADOS) på klinik. ADOS (Autism Diagnostic Observation Schedule) är en samspels-/lekobservation som bidrar till att ge indikationer på huruvida barnet uppfyller kriterier för en diagnos inom autismspektrum eller inte.

En erfaren specialpedagog, med många års erfarenhet av utredning av barn med autismspektrumtillstånd, deltog tillsammans med en psykolog eller logoped i ADOS-undersökningen på kliniken och en annan erfaren specialpedagog observerade barnet i förskolan; detta för att undvika bias. För att kunna göra jämförelser observerade vi i förskolan samma beteenden/frågeställningar som återfinns i algoritmen för ADOS. Observationerna utfördes i barnets naturliga förskolemiljö, d v s i barngruppen och med förskolans eget lekmaterial. Sedan jämförde vi resultaten utifrån de olika observationerna – de som gjorts på kliniken och de som gjorts på förskolan. Fyrtio barn mellan två och fyra år deltog i studien.

Hur kom det sig att ni började observera barn i förskolemiljö?

Tidigare forskning visar att ju yngre barn är desto viktigare är det att se dem i deras vardagsmiljö i samband med utredningar. Observationer behövs som komplement till formella tester med tanke på barnets låga ålder. I Sverige går enligt Skolverkets statistik för 2012, 83 % av barn mellan ett och fem år i förskola. I åldrarna tre till fem år är nästan 95 % inskrivna i förskola. Det innebär att förskolan utgör en stor del av barnets vardagsmiljö.

Vilka fördelar finns med att observera barn i förskolan jämfört med på klinik? Finns det något ytterligare man kommer åt där?

I förskolan är situationen för barnet inte lika tillrättalagd som den är på kliniken när barnet blir mera formellt testat. I förskolan förväntas barnet kunna anpassa sig till olika rutiner och sammanhang tillsammans med andra. Man ser barnet i en miljö som ställer krav på att barnet har samspel med andra människor, och man får därför en bra bild av hur barnets färdigheter ser ut i vardagen. På det sättet är det en mer realistisk återgivning av graden av funktionshinder som eventuella svårigheter innebär.

Dessutom får man i förskolan en uppfattning om det pedagogiska förhållningssätt som tillämpas och man kan sätta det i relation till barnets eventuella svårigheter. När det gäller förskolan, får vi dessutom ytterligare information från personalen om hur barnet fungerar i andra situationer, d v s sådana som vi inte kan se under observationstillfället.

För att kunna bedöma om ett barn har svårigheter måste man också ha kunskap om barns “normala” utveckling. Genom att observera barnet i en miljö med andra barn med typisk utveckling, får man också en möjlighet att jämföra barn i samma ålder och i vilken mån barnet med misstänkta svårigheter skiljer sig från andra.

Vilka är fördelarna med observation på klinik?

En fördel är att man är två utredare med och kan sedan resonera med varandra kring barnets beteende. En annan fördel är att föräldrarna är med vid ADOS-undersökningen och att man kan se deras samspel och sedan resonera med föräldrarna om barnets beteende. Alla barn går inte i förskola heller.

Hur blev det nu med överensstämmelsen mellan de två observationstyperna?

Det enda område där vi fann en signifikant skillnad var barnets förmåga att initiera delad uppmärksamhet. Här fann vi större svårigheter i resultatet från ADOS-undersökningen på kliniken.

Vi hade ett relativt litet material och större och fler studier behöver göras, men det ger oss ändå en uppfattning om att det på gruppnivå går att identifiera barnets svårigheter i båda miljöerna utifrån observation.

Ni tittade också på överensstämmelsen mellan det första kliniska intrycket och den slutliga diagnosen för de två observationstyperna? Vad fann ni där?

Vi jämförde det första kliniska intrycket - vad vi tänkte om barnets eventuella svårigheter när vi träffade barnet första gången - med barnets slutliga diagnos. Den del i utredningen som här gav den procentuellt bästa överensstämmelsen med den slutliga diagnosen var intrycket från förskolan. Även här var studiematerialet litet (34 barn mellan två och fyra år), men det ger oss ändå en fingervisning om att information från förskolemiljön är viktig i den diagnostiska processen.

Vilka slutsatser när det gäller förskoleobservationers användbarhet kan dras utifrån dina studier?

Resultaten tyder på att förskoleobservation kan användas för att bedöma observerbara symptom på autismspektrumtillstånd. Detta betyder inte att vi inte också behöver använda oss av ADOS. Det är viktigt att anpassa varje utredning utifrån individen, även om man har ett grundbatteri. Ibland är det nödvändigt att använda både förskoleobservation och ADOS och alla barn går ju inte heller i en förskola.

Medan förskoleobservationer innebär resekostnader för bedömaren medför ADOS-observationer vid klinik kostnaden för två specialutbildade experter (plus kostnaden och besväret för familjen som måste ta sig till en klinik). Beroende på det enskilda fallet kan ADOS-observation eller förskoleobservation vara att föredra.

Specialpedagoger i neuropsykiatriska team är idag ingen självklarhet. Varför är det, enligt din uppfattning, viktigt att en specialpedagog ingår i neuropsykiatriska utredningsteam?

Jag tycker att det är väldigt viktigt både för själva observationerna och för att kunna planera efteråt och översätta från t.ex. psykologutredningen till det som sker i vardagen. Det finns en stor vinst i att ha med någon som kan se och tänka sig bemötande ur ett pedagogiskt perspektiv. En specialpedagog är utbildad i att både planera och bedöma pedagogiska strategier för det enskilda barnet. Det har också betydelse för det kollegiala samarbetet med pedagogerna i t ex förskola att man kommer från samma tradition och från samma yrkeskår.

Innan vi rundar av skulle jag vilja nämna ett annat spår i din forskning, det som handlar om genus och autism. Hittills är det betydligt fler pojkar än flickor som får ASD-diagnos. Flickorna diagnostiseras också ofta mycket senare än pojkarna, vilket gör att flickor får tillgång till insatser betydligt senare och då många av dem dessutom har fått andra psykiska problem. Vad kan det här bero på?

Ofta ges andra förklaringar än neuropsykiatriska när det gäller flickor. Detta gör att vi frågar oss om det fortfarande finns en grupp flickor kvar som trots nuvarande screening och kunskap inom barnhälsovård inte upptäcks lika tidigt som pojkarna.

Här kan det spela roll att diagnosinstrumenten är utprovade på pojkar och män och utformade efter deras autism. Vi har utan att reflektera över det en manlig form av autism som utgångspunkt för vårt tänkande. Det kan t ex leda till att manligt kodade intressen känns igen som autistiska specialintressen, men inte kvinnligt kodade intressen som t.ex. ridning eller kläder.

I ytterligare en av mina avhandlingsstudier har vi undersökt hur likheterna/skillnaderna mellan pojkar och flickor ser ut när det gäller deras kommunikativa och sociala förmåga, motorik, problemlösningsförmåga, beteende, anpassning i vardagen och slutlig diagnos. Vårt material bestod av alla de 20 förskoleflickor som under ca två år upptäcktes i Göteborg och som sedan kom till vår klinik med frågeställning kring samspel/kommunikation. Dessa matchades med samma antal pojkar utifrån ålder och utvecklingsnivå. Vi fann inga signifikanta skillnader. Samtidigt visar tidigare forskning att flickor, framför allt med högre utvecklingsnivå upptäcks senare i livet och att de då tidigare uppvisat problem, men inte fått en neuropsykiatrisk diagnos.

Temat för vårt samtal har varit observationer i förskolan. Jag skulle därför vilja avsluta med att fråga hur du ser på förskolans roll när det gäller att upptäcka barn med autismspektrumtillstånd och andra utvecklingsavvikelser?

Förskolan har en mycket viktig uppgift när det gäller att upptäcka barn som uppvisar problem. Detta måste också tas till vara i samband med utredningar. Om man satsar mer på utbildning till förskolepersonal tror jag att interventionerna kommer igång tidigare. Redan innan en utredning skett kan pedagogerna lättare påbörja insatser. Med mer kunskap blir förskolepersonal säkrare, modigare och vågar tro på sin egen intuition angående behov av insatser.

Av Nanna Gillberg


 

 

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2015-02-20
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?