Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Språkstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

I denna upplaga av Forskarhörnan talar vi med Carmela Miniscalco, docent i logopedi och forskare vid GNC, om relationen mellan språkstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Carmela disputerade 2007 med avhandlingen Language problems at 2½ years of age and their relationship with school-age language impairment and neuropsychiatric disorders. Studien har haft stor betydelse för planeringen av insatser för barn med tidigt upptäckta kommunikationssvårigheter.

Mellan språkstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar finns en stor överlappning, något man bland annat har kunnat konstatera genom att över tid följa barn som vid 2 ½ års ålder identifierats ha språkstörning. Barnen har följts upp vid fyra, sex och åtta års ålder. Vid sju-åtta års ålder kunde en stor överlappning hos barnen med språkstörning konstateras när det gällde neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Mer än hälften av barnen som fått en språkstörningsdiagnos vid 2 ½ års ålder hade då diagnoserna ADHD eller autismspektrumtillstånd. När vi studerade jämngamla barn som remitterades till barnneuropsykiatrin p g a misstanke om neuropsykiatrisk problematik visade det sig att ca 60 % av dem hade varit hos logoped under förskoleperioden, dvs det finns en överlappning även om man tittar retrospektivt. Enligt Carmela kan överlappningen delvis förstås som en funktion av relationen mellan socialt samspel och språkutveckling. Språk utvecklas i samspel med andra och när detta samspel avviker från gängse utveckling tenderar även språkutvecklingen att göra det, förklarar Carmela.

 

- De barn som efter screening på barnavårdscentral kommer till oss för utredning har svårt med just det ömsesidiga samspelet och att ta eller svara på andras initiativ. Ett barn som är intresserat av samspel får mer verbal input av omgivningen, vilket underlättar språkinlärningen. Ett barn som är tystlåtet, mimikfattigt och inte signalerar så mycket till omgivningen riskerar att få mindre feedback. Ett barn vars biologiska förutsättningar till samspel är goda förstärker med sitt beteende samspelet med föräldrarna medan det motsatta gäller för barn med sämre förutsättningar till samspel.

Ett barns språkutveckling kan således ses som ett resultat av både medfödda biologiska faktorer och de miljöfaktorer som omger barnet. Om barnets biologiska förutsättningar begränsar samspelet med omgivningen leder det till att barnets språkutveckling blir begränsad eller avvikande.

Autism är en komplex utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning som kännetecknas av brister i social interaktion och kommunikation och en begränsad repertoar av intressen och beteenden. Den språkliga och kognitiva profilen hos barn med autismspektrumtillstånd varierar kraftigt, från knappt mätbara nivåer till god eller mycket god språklig förmåga. Gemensamt är att alla med autismspektrumtillstånd har svårigheter med social interaktion och kommunikation.

- Många av de barn som remitteras till oss med misstänkt autismspektrumtillstånd har en språkförståelse som ligger bland de lägsta för årskullen. Ofta är ordförståelsen är mer försenad än ordproduktionen. Barnen använder alltså fler talade ord än de förstår, vilket är en utveckling motsatt den typiska hos barn. Även gestutvecklingen hos barn med misstänkt autismspektrumtillstånd tenderar att vara försenad i motsvarande grad som ordförståelsen.

Hur upptäcks barn med kommunikationsstörningar?

- Barnavårdscentralernas screening vid 2 ½ år är mycket viktig. Det är genom denna man finner om det finns anledning att gå vidare med ytterligare bedömning av ett barn. Det är inte många länder som har sådan heltäckande obligatorisk screening som Sverige, vilket ger oss unika möjligheter att beforska hela populationer och att därigenom få resultat som är representativa och praktiskt användbara.

Vid sidan av screeening på barnavårdscentralen är det viktigt att ta föräldrars oro över avvikelser i barnets språkutveckling på allvar, säger Carmela. Det är ofta en utebliven tal- och språkutveckling som gör att föräldrar bekymrar sig, vilket bidrar till att barn kommer till utredning.

- Föräldrar i dag vet mer om språkutveckling och blir i högre grad oroliga när deras barn avviker från gängse utveckling. Föräldrarnas oro tas på allvar och ses som en grund för att gå vidare med utredning.

En studie som Carmela och hennes medarbetare nyligen publicerat visar på ett starkt positivt samband mellan hur föräldrar skattar sitt barns språkförmåga och hur logopeder bedömer den med utgångspunkt i kliniska tester. Föräldrars uppfattning om barnens förmågor är således pålitliga och användbara.

Hur har den svenska screeningen för problem med språkutveckling förändrats över tid?

- Från och med 70-talet screenade man för språkstörningar från fyra års ålder. Man fokuserade då enbart på outputsidan av språk – bara tal och uttal. Då bortser man från att problem kan finnas med både språkproduktion och språkförståelse, innehåll (ordförråd och begrepp) och användning av språk. Som logopeder är vi mer oroliga över om barn har brister när det gäller förståelse och användning av språket. 1991 kom Socialstyrelsens förslag om tidigare screening och 1991-1993 introducerades den nya 2½-årsscreeningen.

- Genom forskning och kliniskt arbete föddes sedan idén att man skulle screena inte bara för språkstörning utan också för autismspektrumtillstånd här i Göteborg. I ett pågående, forskningsprojekt där barnhälsovård, habilitering och barnneuropsykiatri ingår har barnavårdscentralernas språkscreening vid 2 ½ års ålder nu utvidgats med en autismscreeningsdel. Bland annat ingår en observation av barnets förmåga att dela uppmärksamhet. Föräldrarna får även fylla i ett frågeformulär med frågor som rör områden inom autism. Barn som efter denna screening enbart har utfall på språkdelen av screeningen remitteras till barnlogopedin medan barn som har utfall på autismscreeningsdelen remitteras till barnneuropsykiatrin. Inom barnneuropsykiatrin görs separata bedömningar av specialpedagog, logoped, psykolog, läkare och i vissa fall sjuksköterska. Specialpedagogen gör också en lekbedömning på kliniken tillsammans med psykolog eller logoped och observerar barnen i deras förskolemiljö.

Varför är tidig upptäckt och diagnostisering viktigt när det gäller språk- och kommunikationsstörningar?

- Genom att fånga upp barnen i deras mest aktiva utvecklingsfas (0-5 år) kan man jobba med deras olika förmågor och därigenom undvika sekundära pålagringar såsom beteendeproblem, känsla av misslyckande, att man inte får några kamrater eller att kognitionen inte utvecklas till dess fulla potential. Eftersom tidigare studier visat att det är viktigt att barnen får komma igång med sitt tal före fem års ålder kan vi inte vänta med att sätta diagnosen tills barnet är fem år. Vi måste ner i åldrarna och utveckla bra träningsprogram för barnen. Här är det viktigt att med hjälp av forskning skaffa sig belägg för att de metoder man använder har effekt så att föräldrarna vet att det de erbjuds är evidensbaserade beprövade insatser.

Vilka är de viktigaste kliniska implikationerna av denna forskning så här långt?

- Överlappningen av neuropsykiatriska störningar hos barn med språkstörningar och tvärtom. Att barn med språkliga problem också ofta har problem med kontakt, beteende och kognitiva problem. Denna överlappning har fått genomslag. En annan implikation är betydelsen av tidig upptäckt och tidiga interventioner. Om man väntar och ser är risken att barn upptäcks först i skolåldern då den sociala situationen kräver så mycket att det kan bli väldigt jobbigt. Åldern för diagnos har sjunkit. Förr ställdes diagnos när barnen var 5-6 år. Nu kan vi ställa diagnos vid 1-2 års ålder. Här behövs mer forskning för att belägga att de insatser man arbetar med är evidensbaserade. Forskning som utvärderar behandlingsinsatser behövs.

- En annan klinisk implikation är att barn måste följas upp över tid. Vi behöver kontinuerligt ta reda på var tyngdpunkten i svårigheterna finns just nu. Istället för att vänta och se borde vi ”watch-and-see”. Eftersom svårigheterna kan variera över tid skulle kontroller en gång per år vara bra.

Av Nanna Gillberg

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2015-02-20
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?