Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

FRÅGA 2

FRÅGA:

Tack så mycket för att ni tar er tiden att läsa detta. Jag är mor till en pojke på tio år, X som har högfungerande autism. Jag skriver i hopp om att ni kan ge mig råd eller information kring hur man kan hjälpa eller behandla X, som nyligen utvecklat OCD. Vi bor i det skotska höglandet, där resurserna är begränsade och kunskapen på området är bristfällig, särskilt rörande högfungerande autism och mental hälsa. X har alltid lidit av sensoriska problem och hög ångestnivå, hans intelligens ligger klart över snittet, och han verkar då och då uppvisa starkt undvikande (PDA-aktiga) beteenden. Han fick hemundervisning fram tills åtta års ålder, då vi istället lyckades hitta en lämplig ”normal” skola – en skola ute på landsbygden, då med endast sju elever, som undervisades av en väldigt engagerad klassföreståndare (det finns inga alternativa typer av skolgång/undervisning här i området för högfungerande inom autismspektrumet). Efter att mycket långsamt ha integrerats in i skolmiljön, vande sig X och trivdes mestadels i skolan, och lärde sig efter egen förmåga. Tidigare i år beslutade dock de lokala myndigheterna att skolans personalpolicy skulle förändras, och den gamla klassföreståndarrollen upphörde. I och med detta har skolan, som nu har två klasser och totalt 25 elever, bytt ut all sin personal. Under sommarlovet har vår sons ångest över dessa ändringar ökat till den grad att han har utvecklat svåra OCD-artade symptom. De yttrar sig som en rädsla för förgiftning – antingen via giftiga växter eller genom hushållskemikalier. Han oroar sig nästan oupphörligen för att han ska bli förgiftad och dö ung och kan inte avledas från dessa tankar. Påträngande tankar, som att han skulle kunna ha ätit giftiga växter utan att ha tänkt på det, får honom att ständigt tvätta händerna, be oss att kolla i hans mun, fråga oss om han har tvättat händerna (när han precis har gjort det), fråga oss om vi kan se honom eller huruvida vi ”vet att han är där”, kolla sina fickor, kolla under stolar (ifall någon har kommit in i huset och ”tejpat fast” giftiga växter under dem), inte vilja ta av sig tröjor ifall det skull sitta något farligt på insidan av ärmarna, vara rädd att bestick, koppar och tallrikar är kontaminerade (vilket gör det svårare för honom att äta och dricka). Han är väldigt motvillig att gå ut i trädgården eller gå på promenad ute på landet, vilket han förr brukade finna väldigt avslappnande. X har aldrig sovit vidare bra och tar nu Melatonin för att hjälpa honom somna, men även på maximal dos har han bara lyckats få 2-3 timmars sömn/natt. Han måste gå upp på natten för att tvätta händerna, kolla inuti sitt örngott och sina lakan och även under sängen. De senaste dagarna nu har han fått panikattacker då han skrikit om och om igen att han kommer att dö. Dessa ångestanfall har ibland till synes uppstått utan orsak, och andra gånger tydligen utlösts av att han sett en giftig växt då han tittat ut från bilen. Det är extremt traumatiskt för både honom och för hela familjen. Vi hade möte med psykologen igår som sa att OCD är svårare att behandla hos personer med autism på grund av bearbetningsproblem och andra komplikationer. Hon nämnde att medicin kan tänkas hjälpa, men att hon måste förankra detta med en psykiatriker innan något recept kan ges, och att hon även vill rådgöra med sina kollegor rörande hur man bäst kan behandla honom med KBT. Under tiden verkar han bara må sämre och sämre, och vi är väldigt oroliga för honom. Vi skulle verkligen uppskatta vilka råd eller upplysningar ni än kan ge oss, och vore även väldigt tacksamma om ni kan rekommendera någon litteratur som vi bör läsa.

SVAR:

Bäste förälder,
Förstår att er son och ni föräldrar har en svår situation. Det låter troligt att förändringarna i skolan har bidragit till att tvångstankar och tvångshandlingar utvecklats hos er son.
Att sätta in medicinering är viktigt för att bryta det akuta läget och möjliggöra KBT (Kognitiv beteende terapi)-insatser. Parallellt är det också viktigt att utvärdera stressorer i t.ex. skolsituationen för att undvika överkrav som kan vara utlösande/förvärrande vad gäller tvång/ångest och kan försvåra/motverka behandling. Skolsituationen behöver vara anpassad utifrån hans behov och hans autism och vår erfarenhet är att om stressorer i skolan minskas brukar också OCD-symtomen minska. Dessutom är det av betydelse att tillrättalägga skolsituation och andra eventuella stressorer, för att barnet överhuvudtaget skall kunna genomföra KBT, eftersom det i sig är en stor utmaning. En fungerande skolsituation brukar också bidra till minskade OCD-symtom då det kan hjälpa till att "trycka undan" och inte ge OCD:n utrymme.

Vill du läsa vidare finns det studier i ämnet t.ex.
• Murray K, Jassi A, Mataix-Cols D, Barrow F, Krebs G. (2015). Outcomes of cognitive behaviour therapy for obsessive–compulsive disorder in young people with and without autismspectrum disorders: A case controlled study. Psychiatry research, 228, 8-13.

• Wolters LH, de Haan E, Hogendoorn SM, Boer F, Prins PJ. (2016). Severe pediatric obsessive compulsive disorder and co-morbid autistic symptoms: Effectiveness of cognitive behavioral therapy. Journal of Obsessive-Compulsive and Related Disorders, 10, 69–77.

EVA BILLSTEDT

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2017-11-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?