Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Samma för alla? -individanpassad medicinering

inlägg av Geir Øgrim den 18 april 2017

 

Det var en gång en frisör som klippte ett stort antal kunder varje dag. När han fick frågan, ”Vad är hemligheten bakom din framgång?”, förklarade han att alla hans kunder sätter sitt huvud i en maskin som klipper färdigt deras hår snabbt. Men deras huvuden har ju olika storlekar, hur kan de då alla behandlas på samma sätt? Jo, svarade han, för att efter behandlingen finns det inga skillnader.

Trots att medicinering utgör den vanligaste behandlingsmetoden inom psykatrin, är de (som tur är) inte lika effektiva som frisörens maskin. Antidepressiva, antipsykotiska medel och psykostimulantia används i hög utsträckning. De kliniska vinsterna med detta är dock ständigt omdebatterade. Inom varje diagnostisk kategori , såsom schizofreni, depression, bipolär sjukdom, OCD, ADHD etc., verkar det finnas dels sådana som svarar på behandlingen (”svarare”) och sådana som inte gör det (”icke-svarare”), dels sådana som lider av vissa bieffekter (BE) och sådana som inte gör det (inga BE). Detta beror troligtvis på att de diagnostiska kategorierna är heterogena. De neurobiologiska mekanismerna som ligger bakom det observerade beteendet kan variera från fall till fall. Min erfarenhet ligger främst inom ADHD, och jag kommer därför att begränsa mina exempel till denna diagnos.

Ouppmärksamhet är ett kärnproblem vid ADHD, men en språkstörning eller problem med hörseln kan också generera liknande symptom, och likaså kan även mentala tvång vid OCD och autistiska fixa idéer det.

De hjärnområden som är inblandade varierar sannolikt från fall till fall, och det finns ingen anledning att tro att en medicin med positiv inverkan på ouppmärksamhet vid ett visst tillstånd också är den bästa möjliga begandlingen vid ett annat tillstånd.

Inom min forskning har jag arbetat med mått från kvantitativa EEG:n (QEEG/KEEG), händelserelaterade potentialer (ERP) och ett neuropsykologiskt test (ett s.k. go/no-go-test, alltså ett där man bekräftar eller avvisar något, utifrån visuella stimuli som ges) för att finna predicerande faktorer för kliniska vinster och risken för bieffekter då ADHD behandlas med psykostimulantia. Genom att kombinera variabler som tydligt urskiljer mellan svarare och icke-svarare, BE och inga BE, har vi kommit fram till att dessa index är värdefulla och kliniskt användbara. Frågan om vilka de bästa alternativen för icke-svarare är, är ännu obesvarad.

Det finns en mer allmän poäng att ta med sig här: Om valet av psykotropisk medicin i framtiden baseras mer på hjärnrelaterade mått än på kategorier definierade utifrån beteende, bör vi kunna förvänta oss att ett ökat antal patienter hjälps av medicinering . Baserat på provresultat förefaller stimulantia, SSRI-preparat , antipsykotiska medel etc. kunna vara användbara även inom andra områden än de som de traditionellt förknippas med.

Vi alla föredrar en personlig, individanpassad frisör, snarare än en maskin som behandlar alla exakt likadant, och på motsvarande sätt bör individanpassad medicin vara framtiden inom (neuro)psykiatri.

Vill du få en notis via e-post varje gång ett nytt inlägg publiceras på GNC-bloggen? Kontakta anna.spyrou@gnc.gu.se

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2017-06-28
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?