Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

SEPTEMBER 2016

FRÅGA 1

FRÅGA:
Jag är mamma och God man till en flicka med högfungerande autism och långvarig ätstörning/anorexi och jag söker kontakt med er för rådgivning. Jag undrar om jag skriver direkt hela historien + frågorna här eller om jag får kontakt med er först? (vilket hade känts bra.)
Lite kort intro: Min dotter, som idag är 21 år har haft svårt med ätandet hela livet och det "kulminerade" i anorexi 2011, anorexin har sedan dess fortsatt, med korta uppehåll. Hon skickas mellan stolarna på olika psykiatriska kliniker, varav ett fåtal kan möta henne utifrån hennes autism! Och till viss del habiliteringen (som dock "helst vill slippa").... En bedömning gjordes 2012 av professor Maria Råstam som hävdade att man måste nå min dotter med autsimpedagogik (vi har sökt kontakt med henne igen menhon säger sig enbart arbeta med yngre patienter). Min dotter har hög intelligens men "svår autism" inom många områden och väldigt mycket tvång. Sjukdomsbilden är komplex, just nu har hon väldigt låg vikt och svarar för närvarande inte på behandlingen och hotas av tvångsinläggning. Jag stångar huvudet blodigt för att få vården att inse att min dotter passar inte in i deras mallar och att hon har rätt att få bästa möjliga vård utifrån sina behov.

Hoppas jag kan få snar kontakt med er.

SVAR:
Hej!
Tack för ditt brev!
Den situation som du beskriver är talande för hur det ofta ser ut inom psykiatrin; ätstörningsmottagningar är mycket skickliga på att behandla ätstörningar och habiliteringen är väldigt duktig på att arbeta med autism, men att kunna hantera både anorexia nervosa och autism är något som de flesta inom ätstörningsvården respektive habiliteringen tycker är för komplext. Du har ju varit i kontakt med professor Maria Råstam, som troligen har den största kunskapen i världen om överlappningen mellan autism och anorexia nervosa. Det har tyvärr ännu inte utarbetats några behandlingar för den problematik, som du beskriver. Allmänt kan man säga att anorexia nervosa med samtidig autism ska behandlas inom ätstörningsvården, som i sin tur får etablera ett samarbete med pedagoger och eventuellt dietister och logopeder på habiliteringen. Det strukturerade måltidsschema som alltid förordas vid anorexia nervosa passar personer med autism väldigt bra. Studier som har tittat på följsamhet hos patienter med både anorexia nervosa och autism visar att denna grupp med ”dubbeldiagnoser” visar förvånansvärt god följsamhet, dvs de hoppar sällan av behandlingar. För cirka 10 år sedan introducerade en psykolog och forskare i London, Kate Tchanturia, en anorexibehandling, som kallas Cognitive Remediation Therapy. Behandlingen tar fasta på att personer med anorexia nervosa gärna fastnar i detaljer och kan inte se sig själv/företeelser i ett större sammanhang (så kallad svag central coherence) och har svårigheter att vara flexibla. I behandlingen försöker man att träna upp dessa förmågor. Svag central coherence och nedsatt flexibilitet utmärker också personer med autism. Tchanturias behandlingstudier har visat att Cognitive Remediation Therapy kan vara ett betydelsefullt komplement till traditionell anorexibehandling. Jag vet tyvärr inte om någon ätstörningsenhet i Sverige använder sig av denna behandlingsmetod ännu.

AV ELISABET WENTZ


FRÅGA 2

FRÅGA:
Ett barnbarn fick diagnosen ADHD när han var fem år. Nu när han fyllt 10 år så visade det sig att vi i vår familj har genmutation MTHFR. Han har den svåraste sorten homozygot 677TT.
Nu undrar ju jag; är det så att genmutationen är orsaken bakom ADHD eller hur stor påverkan har den?

SVAR:
Ingen enskild gen med stor betydelse för uppkomsten av ADHD har ännu identifierats. Forskning pågår, men genetiska faktorer finns med i bakgrunden vid ADHD i majoriteten av samtliga fall.
Den genmutation du beskriver har visat sig vara ganska vanlig i samhället (betydligt fler än 10% av befolkningen har den). Den kan vara involverad i ämnesomsättning av folsyra och homocystein. För 10 år sedan debatterades det mycket om betydelsen av förhöjda homocysteinnivåer(hjärta, centrala nervsystemet, psykiatri mm) och dess betydelse för utvecklande av sjukdom. Man har inte funnit ett tydligt samband.
Med den kunskap vi har idag, finns det inget som visar att genmutationen MTHFR 677 TT skulle vara specifikt inblandad i utvecklandet av ADHD.

AV GILL NILSSON


FRÅGA 3

FRÅGA:
Är det möjligt att en autismspektrum-diagnos(vid 7 år) kan förändras drastiskt över en natt(vid 12 års ålder)?

Dvs att barnet får tvångssyndrom(tvångstankar/ritualer), tics, kissar ner sig, får svårt att äta/dricka, svårt att minnas, svårt att fungera i vardagen som innan, slutar/får svårt att prata, separationsångest, svårt att göra saker som fungerat innan, personlighetsförändrad, hallucinerar(ljud/ljus/bilder), blir passiv/stilla(inne i tvång) MM. -Som ett helt annat barn än innan.

SVAR:
En så påtaglig försämring med tillkomst av nya symtom gör att en förnyad barnneurologisk/barnpsykiatrisk bedömning behövs för att ta ställning till orsak och behandling.

AV ELISABETH FERNELL


FRÅGA 4

FRÅGA:
Jag är en "gammal" kvinna på 55 år som genomgått utredning med tanke på Asperger för ca 10 år sedan. Man hade där och då inte någon kunskap om just kvinnor med Asperger och man följde "mallen " för pojkar-män. Då jag själv har läst en hel del litteratur mm i ämnet är jag ganska övertygad om att jag har denna diagnos men pga, som jag ser det, okunskap har jag inte fått rätt diagnos. Vad är ert råd till mig? Vart ska jag vända mig? Hur går jag vidare? Jag har under alla år mått väldigt dåligt till och från och börjar äntligen komma "mig själv" på spåret och vill väldigt gärna få en "rätt" bedömning där man har god kunskap om just kvinnor med AST! Jag bor i Blekinge.

SVAR:
Utifrån det du beskriver tycker vi också att en förnyad bedömning skulle vara värdefull. Som du skriver så har kunskapen om symtombilden hos kvinnor med Aspergers syndrom ökat. Det borde vara möjligt för dig att få en sådan uppföljande bedömning i Blekinge, vid någon av de vuxenpsykiatriska mottagningarna. Kanske på samma mottagning som du tidigare utreddes vid? Vid utredningen brukar läkare och psykolog samarbeta. En förnyad utredning gör att ställning kan tas till vilken hjälp du behöver.

AV LENA NYLANDER


FRÅGA 5

FRÅGA:
Fråga om autism
Pojke 7 år som har måttlig utvecklingsstörning, måttlig autism och är hörselskadad (döv), använder 2 st implantat CI, skadebeteende .
Frågan är: När barn har flera diagnoser, vilken typ av kommunikation ska man använda? Pojken är intresserad av att titta på bilder, men han kommunicerar sällan med dem. Har ni något förslag på hur kan vi göra för att kommunikationen ska bli bättre?

SVAR:
Den kombination av symtom du beskriver är viktig att utreda och det finns specifika tillstånd där barnets autism är kombinerad med dövhet. Din sons möjligheter till kommunikation och vilka kommunikationshjälpmedel som hjälper honom bäst bör utredas i samverkan mellan hörselvård och habilitering. Meddela gärna var ni bor så kan vi försöka kontakta kollegor i ert landsting.

AV ELISABETH FERNELL


FRÅGA 6

FRÅGA:
Jag har en son, 13 år. Han fick diagnosen autistiskt syndrom i åk 1. Han har normal intelligens. Sedan ett år tillbaks går han i en skola speciellt anpassad för barn med Asperger. Vi fick efter mycket kämpande plats på denna skola. Min son blir mycket snabbt trött. Efter en dag i skolan är han helt utmattad. Han kommer hem, vill ej prata eller äta mellanmål. Han går raka vägen till sitt rum och där ligger han på sängen tills det är dags att äta middag. Eventuella aktiviteter efter skolan är helt uteslutet. Han uttrycker själv ett visst missnöje kring detta. Han är ledsen att syskonen orkar med sånt de gillar medan han själv bara orkar ligga på sin säng. Han uttrycker själv önskemål om att få göra "roliga" saker. De gånger vi hittar på något tillsammans med sonen på helgen, ex bio, museum, är han oftast så slut att han med nöd och näppe går till skolan efter helgen. Att bjuda hem vänner till familjen en lördag är också mycket energikrävande. Exakt vad som suger energi från sonen vet jag ej. Mycket människor, ljud o surr är en gissning. Min fråga är om vi på något sätt kan hjälpa sonen. Kan detta vara en depression? Skulle han kunna bli "bättre" av någon typ av medicinering? Kortare dagar?

SVAR:
Din 13-årige son kan mycket väl ha en depression och i så fall är det möjligt att medicin skulle kunna hjälpa. Det är förstås också tänkbart att det är någonting i skolsituationen som är stressfyllt för honom (och som bidrar till hans trötthet/depression). Det viktiga nu är att kontakta ansvarig läkare (för jag antar att han har en sådan) som kan ställa korrekt diagnos så att din son så snart som möjligt får effektiv hjälp. Hör gärna av dig med besked om hur det går, eller om du tror att vi skulle kunna hjälpa till på något annat sätt.

AV CHRISTOPHER GILLBERG


FRÅGA 7

FRÅGA:
Efter vad jag förstår så påbörjas nu en fas 3-studie på ett bumetanidpreparat av Neurochlore i Frankrike. Studien beräknas pågå i ett år. Min fråga är: Givet att allt går väl, när kan man förvänta sig ett bumetanidpreparat tillgängligt för behandling vid autism i Sverige?

SVAR:
Gillbergcentrum har sedan 2014 förberett för en klinisk studie där behandling med Bumetanide, ett vätskedrivande preparat, som minskar kloridinnehållet i celler, skulle erbjudas olika grupper barn och ungdomar med autism – med känd eller okänd orsak till autismtillståndet. Studien är godkänd av etikprövningsnämnd. För vår planerade studie har vi tagit kontakter med läkemedelsföretag för att få fram preparatet i flytande form. Vår egen studie har inte kunnat starta då vi ej fått finansiering för den. Vår önskan är att pröva preparatet för olika grupper av barn och ungdomar med autism för att se om effekten skiljer sig mellan olika former av autism. Preparatet finns i Sverige, i tablettform under namnet Burinex.
Om den nu pågående studien i Frankrike visar goda resultat av behandling bör preparatet kunna prövas också för barn och ungdomar i Sverige.

AV ELISABETH FERNELL


Vi kommer att svara på fler av era frågor nästa månad!

Hälsningar från GNC:s forskare



 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2016-08-30
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?