Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

FRÅGA 1

BAKGRUND

Jag skriver nu till er med ett antal frågor angående förhållandet mellan DAMP och hög intellektuell förmåga/begåvning. Frågorna rör min 7 år gamla son. Flera bedömningar har visat att han har: ouppmärksam ADHD, DCD, dysgrafi, överrörliga leder och svårigheter med sensorisk bearbetning. Han uppfyller kriterierna för DAMP, men vi befinner oss utanför Sverige och det är dålig kännedom om DAMP där vi bor. Han bedömdes också som högt begåvad, med resultat som låg i toppskiktet av både Wechsler WPPSI och WISC-IV-testerna.

FRÅGA:

1) Vad vet man om förhållandet mellan intellektuell begåvning och DAMP?

SVAR:

Tack för ditt e-mail. Dina frågor är högst aktuella och jag vill rekommendera dig att läsa följande två artiklar på det här området:
”Is attention deficit hyperactivity disorder a valid diagnosis in the presence of high IQ? Results from the MGH Longitudinal Family Studies of ADHD.” by Antshel KM and colleagues in Journal of Child Psychology and Psychiatry 2007 48(7):687-694 and
”An evidenced-based perspective on the validity of attention-deficit/hyperactivity disorder in the context of high intelligence.” by Rommelse N and colleagues in Neuroscience and Biobehavioral Review 2016 71: 21-47

Sedan den diagnostiska manualen DSM-III-R lanserades 1987 har ADHD blivit den föredragna medicinska termen, och såväl kliniskt verksamma som forskare inom Norden betraktar DAMP som motsvarande ADHD + DCD.
ADHD kan vara svårare att upptäcka hos högt begåvade barn och därför underskattas troligtvis antalet individer i denna population. Skälet till att dessa individer inte diagnostiseras med ADHD/DAMP kan i vissa fall vara att de ändå förefaller relativt välfungerande, men faktum är då att dessa personer hade kunnat vara mer högfungerande och kunnat utnyttja sina färdigheter på ett mycket bättre sätt.

FRÅGA:

Vissa författare hänvisar till ”maskerande” och ”kompenserande” effekter, genom vilka begåvning och specifika inlärningssvårigheter döljer varandra på ett sådant sätt att varken det ena eller det andra identifieras, och istället blir den sammanvägda uppfattningen en ”genomsnittlig” person, eller så underskattas graden av antingen ett av tillstånden eller båda två. Vad kan man förvänta sig i fallet begåvning + DAMP?

SVAR:

Detta gäller även i fallet begåvning och DAMP. För att citera Rommelse: ”flera beteendemässiga egenskaper verkar divergera starkt inom högt begåvade individer och personer med ADHD, främst ’lär sig snabbt’, ’initiativtagande’, och ’observant’”.

FRÅGA:

På vilka sätt försvårar DAMP-relaterade svårigheter bedömningar av kognitiv förmåga, eller finns det annars någon optimal metod för kognitiv bedömning när DAMP föreligger eller misstänks, mer specifikt:
a) Bör alternativa WISC-index, t.ex. General Ability Index (eller GAI och CPI) betonas snarare än FSIQ när intellektuell potential och undervisningsbehov utvärderas? I det aktuella fallet fanns det stora skillnader mellan de sammansatta indexen, med mycket lägre arbetsminne och bearbetningshastighet än verbal förståelse och perceptuellt resonerande.
b) Med tanke på att WISC FSIQ är influerat av tester med hög tonvikt på finmotorik/skriftlig motorik om klar förekomst av dysgrafi, finmotoriska svårigheter och överrörliga leder har observerats, borde man därför också överväga att byta in a priori-undertester (t.ex. att byta ut testerna i kodning/klossmönster mot alternativa tester med lägre finmotorisk känslighet)?
c) När WISC-IV skattas läggs 40% av viktningen på bearbetningshastighet och arbetsminne, medan WISC-III och WISC-IV hade lägre viktningar (20 respektive 28 procent). Innebär detta att WISC-IV påverkas mer av DAMP-relaterade svårigheter än de andra WISC-versionerna? Kan andra tester med färre tidsbegränsade uppgifter och mindre tonvikt på finmotorik (t.ex. Stanford Binet?) ge en bättre uppskattning av kognitiv potential?

SVAR:

Wechsler-skalorna utformades ursprungligen för att mäta intellektuell förmåga och var inte tänkta som ett neuropsykologiskt testbatteri. Genom att man inkluderade olika index gjorde man det möjligt att utvärdera olika neuropsykologiska styrkor och svårigheter. GAI ger en uppskattning av allmän intellektuell förmåga, med mindre betoning på arbetsminne och bearbetningshastighet än i FSIQ. Enligt min kliniska erfarenhet är både FSIQ och GAI viktiga att överväga och berikar den kliniska utvärderingen. Uträkningen av fullskalig IQ i WISC-IV baseras i större utsträckning på indexen för bearbetningshastighet och arbetsminne än i WISC-III, så genom att använda GAI, som visar individens övergripande kognitiva förmåga, kan man potentiellt få en fullständig uppfattning om barnets intellektuella förmåga. Du kan läsa vidare om detta i
Prifitera, A., Saklofske, D. and Weiss, L. (2011). WISC-IV Clinical Use and Interpretation. Burlington: Elsevier Science

FRÅGA:

Kan det på motsvarande sätt istället bli så att de kompenserande effekterna av hög begåvning medför att de bakomliggande DAMP-symptomen underskattas?

SVAR:

Se 1)

FRÅGA:

Det är välkänt att DAMP medför kraftigt ökad risk för dåligt utfall. Vissa författare betraktar även högt/exceptionellt begåvade personer som en riskgrupp med ökad exponering för problem med förhållanden och sociala relationer, samt depression och därtill även olämplig/otillräcklig anpassning av skolundervisningen. Bör ett barn som bedömts ha både hög begåvning (IQ>=145) och DAMP betraktas som särskilt utsatt?

SVAR:
Enligt Rommelse och medarbetare: ”de studier som hittills har gjorts indikerar att förloppet för ADHD bland högt begåvade individer är jämförbart med förloppet för ADHD bland individer med genomsnittlig IQ, med möjligt undantag för att risken är lägre för beteende- eller missbrukrelaterade tillstånd.

FRÅGA:

Vilka anpassningar/åtgärder inom undervisningen bör man överväga för ett högt begåvat barn med DAMP? Mer specifikt uppvisar han exceptionellt hög nivå inom matematik, läsning och flera andra områden (5+ år före sin ålder), men han har också påtagliga problem med handskrift/dysgrafi, problem med fin- och grovmotorik, ouppmärksamhet, och arbetar långsamt och inkonsekvent/utan rutin. Vilken vägledning kan man ge lärare i att anpassa sig efter detta extrema mönster av styrkor och svagheter?

SVAR:
Pedagogik måste alltid anpassas efter barnets styrkor och svagheter. Ett barn med överlägsen förmåga och kunskap måste få ta del av undervisning på en lämplig nivå utifrån hans/hennes egen förmåga, och anpassningar måste göras utifrån barnets svagheter. Barnet lär troligtvis behöva öva en del på sina ”problemområden”, men detta skall inte påverka övriga ämnen. Det måste finnas tillfällen för att öva på handskrift, men inom andra ämnen, t.ex. i matematiken, bör hjälpmedel som exempelvis datorer erbjudas så att fokus hamnar på det faktiska ämnet i fråga och inte personens svaghet. Korta, välstrukturerade, intellektuellt utmanande arbetsuppgifter rekommenderas starkt.

FRÅGA:

Under vilka förhållanden hade det kunnat vara lämpligt att under en period pröva medicinering med centralstimulantia? Mer specifikt, om barnet i undervisningssammanhang fungerar över sin kronologiska ålder på grund av kompensation, men samtidigt lägre än sin potential utifrån vad WISC-resultaten indikerat – och det senare därmed antyder att individen hämmas påtagligt av sin diagnos – bör man då överväga att pröva medicinering med centralstimulantia?

SVAR:

Ja, det är möjligt.

EVA BILLSTEDT

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2017-11-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?