Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

AUGUSTI 2016

FRÅGA 1

FRÅGA:
Jobbar med en 6-årig kille i förskolan som biter på allt han kommer över. Han gör det i alla sinnesstämningar och miljöer. Diagnos autism och hyperaktivitet, samt låg utvecklingsnivå. Hur kan vi hjälpa honom med detta?

SVAR:
1. Kartlägg vad han tycker om att göra. Beröm honom tydligt för det han tycker om (som inte är att ha saker i munnen eller bita). Använd enkla meningar, ha ett positivt (rakt) språk och använd trevlig samtalston. Om han inte talar eller förstår talat språk, tag honom genast lugnt men bestämt bort från bitandet.
2. Ge honom inte positiv (eller starkt negativ) uppmärksamhet när han biter. Med lugn måste man dock tydligt visa att det är förbjudet att bita. Säg ingenting positivt och visa ingen positiv attityd i anslutning till bitandet.
3. Försök förstå vad bitandet har för betydelse för honom. Ofta är det; uppmärksamhet eller att han undslipper krav. Försök hitta ett beteende som är utbytbart men positivt.
4. Ge honom en positiv uppmaning istället för en förmaning.
5. Var noga med att vara med honom i aktiviteter som han tycker om, använd stora leksaker. Dessa är mindre enkla att ha i munnen.
6. Om han leker med andra barn placera er så ni kan aktivt instruera eller avbryta honom innan han biter, genom 4. men också genom att aktivt erbjuda roliga aktiviteter (1.).

Tänk på att vara roliga och trevliga vuxna, tjata inte, prata mindre!
Modellera det beteende (visa) ni vill att barnet ska lära sig, och hjälp barnet att erövra önskade färdigheter, med hjälp av fysiskt stöd.

AV BIRGITTA SPJUT/CHRISTOPHER GILLBERG


FRÅGA 2

FRÅGA:
Jag undrar om man kan dra slutsatsen att ESSENCE-konceptet är en viktig plattform för att organisera tjänster för unga barn med komplexa utvecklingsneurologiska/psykiatriska funktionshinder, alltså att tjänster snarare borde utvecklas med utgångspunkt I åldersgrupper snarare än diagnostiska beteckningar?

SVAR:
Detta är ingen enkel fråga, och något mer konkret svar skulle behöva vara ganska mångordigt. Sammanfattningsvis däremot anser jag att ESSENCE-konceptet är en bra utgångspunkt för att föreslå att tjänster behöver organiseras inom ett primärvårdbaserat ramverk genom hela livet, med allmänläkare, barnpsykiatriker, barnläkare, barnneurologer, logopeder, utbildningsspecialister, sjuksköterskor, vuxenpsykiatriker, vuxenpsykologer och socialarbetare alla arbetandes tillsammans, och, åtminstone i städerna, under samma tak. Poängen är att de 10 procent (minst) av hela befolkningen som är drabbade av ADHD, ASD, LD, SLI etc (dvs någon form av ESSENCE) behöver kunna ha tillgång till och använda sig av tjänster riktade mot att reducera stigma, akademiskt misslyckande, social exkludering, drogmissbruk, brottslighet och mentala hälsoproblem mer allmänt (som är konsekvenserna av ESSENCE).

AV CHRISTOPHER GILLBERG


FRÅGA 3

FRÅGA:
Min son J har diagnosen ADHD/Autism spektrum. Han är 28 år och arbetar i livsmedelsbranschen som har stor nytta av hans fantastiska minne och noggrannhet. Han har hela sitt liv levt med ”teman”. Det senaste som pågått i drygt ett år är dock det farligaste temat. Han har blivit fixerad vid vågen och äter och dricker inte tillräckligt.Han är 160 cm lång och väger nu 52 kg. Ett antal somatiska problem tillstöter nu då han istället för att dricka bastar och motionerar varje dag för att ytterligare gå ned i vikt.

Hårväxt, domningar, urologiska problem mm plågar honom.

Jag hjälpte honom att göra en egen ansökan till Ätstörningsenheten på Malmö sjukhus men vi har fått till svar att man inte behandlar personer med autism !

Nu undrar vi vart man då ska vända sig? Med stöd av sin arbetsgivare har han nu övertygats om att han behöver vård.

Är det ett hopplöst fall då man har ätstörning och autism?

SVAR:
Fantastiskt att din son har en arbetsplats där man ser till hans styrkor. Dock kan dessa egenskaper också ställa till med problem inom andra områden. Det du beskriver är ett stort problem. I de flesta landsting vet man inte vem som ska ta hand om personer med olika så kallade ”dubbeldiagnoser”. De kroppsliga symptomen är vanliga vid viktnedgång och för låg vikt och behöver, precis som du är inne på, behandlas. Ätstörningsenheter runt om i landet har lite olika inställning till vilka de ska behandla och vid enheter för personer med autism/ADHD kan man ofta inte behandla ätstörningar.
Detta är ett växande problem då allt mera blir känt om dessa överlappande svårigheter. Tyvärr ändras inte vårdens organisation lika snabbt och det är lätt att hamna i kläm. Det ser ju lite olika ut över landet, men om ätstörningsmottagningen i ert område inte har möjlighet att hjälpa till, kan ni vända er till t ex Vuxenhabilitering eller liknande. Vad gäller ert specifika fall så har man ju numera fritt vårdval och man kan efterhöra om det skulle gå att få hjälp t ex vid Ätstörningsenheten i Lund.
I fall som dessa behöver personen hjälp att bryta sitt beteende och kanske hitta ett annat ”tema” eller intresse, och detta gäller såväl personer med ätstörning som med autism/ADHD. Utifrån din fråga förefaller fixeringen kring mat, motion och vikt som det mest akuta, vilket ändå skulle peka på att en ätstörningsmottagning bör vara rätt plats att få hjälp. Det idealiska vore om t ex ätstörningsmottagning och habilitering kunde samarbeta för att samla kunskapen om båda tillstånden och hjälpa din son och andra i liknande situation på bästa sätt.

AV LOUISE KARJALAINEN


FRÅGA 4

FRÅGA:
Gör ni även utredningar på barn? Jag har en dotter med autismdiagnos men det verkar vara mycket annat som inte är klart. Ibland börjar hon stamma och tappa talförmågan och då vet jag att hon har fått en förkylning eller infektion som bryter ut efter ett par dagar. Hon är 5 år gammal nu. Vi är inne på den biomedicinska linjen och har haft henne på gfcf-kost i över 1.5 år.

SVAR:
Angående din dotter med autism: skriv en egenremiss till BNK, Otterhällegatan 12A, 411 18 Göteborg, med en närmare beskrivning av problem och tidigare utredning så ska vi försöka hjälpa er.

AV MATS JOHNSON


FRÅGA 5 & 6

FRÅGA:
Hur mycket vet man om IBT i dagsläget?

FRÅGA:
jag är mamma till Matheo i reportaget http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/politikern-om-problemet-ingen-aning-1.1469960

Jag undrar vad ni tycker om reportaget kring hur autistiska barns situation ser ut i Göteborg? En studie från förra året visar att intensivträning inte är den bästa metoden. Givetvis är den inte det med tanke på att Västra Götalands län använder sig av en "lightversion" av det som kommit att kallas Lövåsmetoden och för att autistiska personer skiljer sig mer åt än neurotypiska. Nu använder sig många chefer inom förskolan av den studien för att slippa ge några som helst insatser till våra barn. Jag skulle därför väldigt gärna vilja veta vilka metoder och förhållningssätt ni tycker är de bästa och hur man individanpassar dem? Vad tycker ni om arbetet som bedrivs på habiliteringen i Göteborg med omnejd? Har de tillräckligt med kunskap? Borde inte vi i Sverige och särskilt Göteborg ligga i framkant med tanke på all forskning ni bedriver? Är det någon forskare som är intresserad av att bedriva forskning om metoder som kan hjälpa våra barn att nå sin fulla kapacitet och underlätta för oss i vardagen? Jag och min familj och många andra jag känner deltar gärna.

SVAR:
All klinisk erfarenhet talar för att tidiga insatser är till nytta för barn med autism (autismspektrumtillstånd). Insatser kan vara av olika typ och ges med olika intensitet men behöver alltid anpassas till det individuella barnets generella utvecklingsnivå, språkliga nivå och till andra samtidiga funktionsnedsättningar/funktionsproblem. Idag baseras insatser ofta på s.k. ”applied behavior analysis” (ABA), på svenska tillämpad beteendeanalys (TBA), en metod som bygger på ett strukturerat sätt att hjälpa barnet med inlärning, på att använda sig av barnets motivation i inlärningssituationer och på att förstärka positiva beteenden. Det finns också insatser som bygger på s.k. TEACCH (Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped Children), d.v.s. på metoder som betonar visuellt stöd i inlärningen, positiva rutiner och ett strukturerat förhållningssätt i inlärningssituationerna. Både ABA/TBA och TEACCH involverar såväl förskolepersonal som föräldrar i behandlingen.

Insatser enligt ABA/TBA kan dels ges med ett upplägg som benämns intensivt, ofta definieras då ett visst antal timmar per vecka som insatserna ges, och dels kan insatserna vara icke-intensiva men bygga på samma inlärningsprinciper.

Idag diskuteras ofta de intensiva insatserna och i flera studier har barn med autism som fått intensiva insatser jämförts med barn som fått andra typer av insatser (icke-intensiva) och barnens utveckling och fungerande har följts upp. Flertalet av dessa studier har visat större förbättringar för barn som fått intensiva insatser jämfört med dem som inte fått sådana insatser, men studierna har varit små, och inkluderat ca 20-40 barn.

Vi kunde i en av de största uppföljningsstudierna som omfattade ca 200 barn, varav ungefär hälften fått intensiva insatser och ungefär hälften icke intensiva, men s.k. riktade insatser under en två-årsperiod, inte visa att barn med autism i allmänhet förbättrades mer av intensiva än icke intensiva insatser. Föräldrar till barnen i båda grupperna fick vid start av insatser ett utbildningsprogram om autism; om barnens grundläggande svårigheter och om bemötande och förhållningssätt i problemsituationer. Vi kunde i den studien inte visa att de mest intensiva insatserna gav bättre resultat jämfört med icke-intensiva insatser. Studien visade att barnens intellektuella förmåga, mer än typen av insatser, hade störst betydelse för barnens utveckling under studieperioden.

Det finns studier som tyder på att intensiva insatser kan vara bra för vissa barn med autism men klinisk erfarenhet talar för att en allsidig utredning, tidig diagnos och information till föräldrar och förskolepersonal om det individuella barnets grundläggande kognitiva svårigheter och styrkor, samt insatser, inkluderande ett ökat vuxenstöd till barnet för att hjälpa i inlärnings-, samspels- och i problemsituationer – och att skapa en ”autismvänlig miljö” – sannolikt är det allra viktigaste insatserna för barnen.

Det är också viktigt att varje barn med autism (autismspektrumtillstånd) får en medicinsk bedömning avseende sådant som t.ex. orsaksfaktorer, problem med mat/födointag och sömn, och uppföljning över tid.

AV ELISABETH FERNELL


Vi kommer att svara på fler av era frågor nästa månad!

Hälsningar från GNC:s forskare


 

 

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2016-08-17
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?